Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (1)

När vi i dag firar Alla Helgons dag bör vi göra det med stor andakt. Om vi tycker att Petrus, Stefanos eller andra helgons minnesdagar har stor betydelse, vilket de också har, är de emellertid inte lika stora som dagens högtid som inte är begränsad till ett av alla helgon, utan omfattar dem alla.

Bröder, ni vet väl att världens barn brukar förbereda gästabud till högtider. Ju högtidligare fest, desto överdådigare kalas. Vad betyder detta för oss? Bör inte de människor som vänder sig till sitt hjärta (Ps 85:9 Vulg) söka sådant som gläder hjärtat? Och bör inte andliga människor söka andliga ting (jfr 1 Kor 2:13)? Allt är färdigt för vårt gästabud (Matt 22:4). Maten är tillagad, och det är bara att sätta sig till bords.
Det är lämpligt att börja med att ge själen näring, eftersom denna del av människan obestridligen är den ojämförligt bästa. Låt oss också hålla i minnet att helgondagar mer angår själen än kroppen. Själen tar med större behållning emot sådant som är relaterat till den genom rådande naturliga släktskap. Helgonen har dessutom sympati för själen. De önskar särskilt sådant som är gott för den och gläder sig särskilt åt det som vederkvicker den. Ty de var svaga som vi (jfr Jak 5:17). De fick utstå vedermödor på denna vandring och i denna eländiga landsförvisning och erfara kroppsliga besvär, världens oro och fiendens frestelser. Därför råder det inget tvivel om, att denna högtid bereder dem större nöje och tillfredsställelse, om den syftar till att ge näring åt själen, än om den firas av världsliga människor som är måna om att tillfredsställa kroppsliga begär (Rom 13:14)