Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (5)

Låt oss inte betrakta det som en betydelselös detalj att han gick upp på ett berg (Matt 5:1).En profet hade långt tidigare förutsagt det, och det är som om han ropade fjärran ifrån: Stig upp på ett högt ber, du som bär ett glädjebudskap till Sion (Jes 40:9). Om ni inte har en bättre tolkning att föreslå, tror jag att denna uppstigning betyder samma sak som Lukas talar om i början av Apostlagärningarna: I min första bok skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde (Apg 1:1). Han gjorde förvisso inte som fariséerna, som band ihop tunga bördor som var omöjliga att bära och lade dem på människornas axlar, utan att själva röra ett finger (Matt 23:4). Är han inte ett gott bröd för själen, ett bröd som kraftfullt stärker människans hjärta (Ps 104:15)? Med förtröstan följer jag dig, Herre, vart du än går (Luk 9:57), och i trygghet går jag på dina buds väg, medveten om att du har gått mig före. Ja, med tillförsikt vill jag löpa dina befallningars väg (Ps 119:32), ty jag vet att du har utgått från himmelens gränser för att löpa denna väg, och att du på den har nått himmelens gränser (Ps 19:7).
Bröder, jag kan inte på detta sätt tugga varje ord. Ni får vara de rena djur som idisslar (4 Mos 11:3) för att Skriftens ord skall gå i uppfyllelse: Dyrbara skatter har den vise i sin mun (jfr Ords 21:20). Jag måste uttrycka mig lite mer kortfattat, ty det återstår mycket att säga och tiden är kort, särskilt med tanke på att vi skall fira högmässan.