Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

21 november 2005

Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (7)

Fortsättningen av texten lyder: Han öppnade sin mun och började undervisa dem (Matt 5:2). Det var nu som han öppnade sin mun, han som tidigare hade öppnat profeternas. Därför kan man läsa följande ord av en profet i en psalm: Herre, öppna mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov (Ps 51:17). Han som i forna tider många gånger och på många sätt hade talat genom profeterna (Heb 1:1) började nu tala med egen mun. Det lät som om han sade: Jag är den som talar – ja, se här är jag (Jes 52:6). Saliga de som fick lyssna till Visheten medan den levde i kroppen. Saliga de som fick höra Guds Ords ord (Luk 11:28) som utgick från hans mun! Vad de fick höra har bevarats åt oss, så att vi kan höra det, även om det inte kommer direkt från hans mun.
Han öppnade sin mun och började undervisa dem och sade: saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket (Matt 5:3). Ja, han öppnade sin mun där vishetens och kunskapens (Kol 2:3) alla skatter var gömda. Här fanns den undervisning som han meddelade i Uppenbarelseboken: Se, jag gör allting nytt (Upp 21:5) och som han genom en profet hade förutsagt: Jag skall låta min mun tala i liknelser, jag skall ropa ut vad som har varit dolt sedan världens skapelse (Matt 13:35, Ps 78:2).
Finns det någonting mer outgrundligt än den saliga fattigdomen? Den sanning som inte kan bedraga eller bli bedragen säger: Saliga de som är fattiga i anden. Ni vanvettiga Adams barn! Hittills har ni sökt och längtat efter rikedom, även om de fattigas salighet har blivit anbefalld av Gud, blivit förkunnad för världen och vunnit tro bland människor (1 Tim 3:16)! En hedning kan söka rikedom, ty han lever utan Gud (Ef 2.2). Det kan även en jude göra, ty har fått jordbundna löften. Men med vilken uppsyn, eller bättre uttryckt, med vilken avsikt kan en kristen människa eftersträva rikedom, när Kristus har förkunnat att de fattiga är saliga? Hur länge skall era munnar tala fåfänglighet (Ps 38:13), ni främlingars söner (Ps 18:46), och säga att de människor är saliga som äger synliga och jordiska ting (Ps 144:15)? Guds Son öppnade sin mun och förkunnade följande sanning: Saliga är de fattiga, och olyckliga är de rika (Luk 6:24).