Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

26 juni 2006

Mariapredikningar: Advent, II:4

Nu tycker jag att man klart ser,
vem som är skottet på Davids rot
och vem som är blomman,
där den Helige Ande vilar:
skottet är jungfrun, Guds Moder
och blomman är hennes son.
En blomma är han, jungfruns son.
En strålande vit och röd blomma,
härlig framför tusen.
En blomma,
som änglarna åtrår att betrakta,
som ger liv åt de döda.
Ja, han inser själv
att han är en ängsblomma
och inte en trädgårdsblomma.

Likt ett fält som är fullt av blommor
utan att människor arbetat,
sått, plöjt och gödslat,
blommade jungfruns sköte:
hon förblev orörd, ren och kysk
och på den alltid gröna ängen växte blomman,
som aldrig vissnar
och vars härlighet aldrig förbleknar.

O, jungfru, Davids rotskott,
hur högt skall du sträcka ditt huvud?
Ända till "Honom som sitter på tronen",
ända till härlighetens Herre.
Det är inte förvånande,
ty din ödmjukhets rötter
har slagit rot i markens djup.

O, himmelska planta
dyrbarast och heligast av alla.
Du är i sanning livets träd,
och endast du har fått bära Frälsningens frukt!