Jungfru Marias födelse - akvedukten 15

Var tyst med allt sådant, utan att därför helt tiga. Ge inte Gud någon ro genom din tystnad. Bekänn för honom i bikten att du skryter, för att så få förlåtelse för det som har varit. Tala till honom i tacksägelse, för att få större nåd nu i stället för att gnälla. Jag upprepar: bekänn de synder som du har begått, tacka för det som är och be enträget för framtiden, så att Herren inte ersätter sin förlåtelse, välvilja och sina löften med tystnad.
Jag upprepar: var inte tyst, förtig honom inte. Tala till honom, för att han i sin tur skall tala till dig och säga: Min vän är min och jag är hans (Höga V. 2:16).
Vilken angenäm stämma och så ljuva ord! Inte en gnällspiks röst utan turturduvans (murmuris – turturis - bruden, dvs Guds folk). Invänd inte: Hur kan jag sjunga Herrens sånger i ett främmande land? (Ps 137:4). Nej, denna jord skall inte längre betraktas som främmande, ty brudgummen säger om den: Turturduvan hörs i vårt land (Höga v 2:12). Bruden hade hört honom säga: Fånga rävarna åt oss (Höga v 2:15) och kanske var det därför som hon utropade: Min vän är min och jag är hans (Höga v 2:16).
Det är utan tvekan turturduvan som med sin unika kyskhet är sin livsledsagare trogen, oavsett om han är levande eller död. Varken död eller liv kan skilja henne från Kristi kärlek (Rom 8:38-39). Säg mig, om det finns något som kan få den Älskade att vända sig bort från sin älskade, när du ser att han förblir henne trogen trots att hon syndar och vänder sig bort från honom. En stort molntäcke envisades med fördunkla solens strålar för att våra synder skulle skilja oss från Gud (Jes 59:2). Men det behövdes bara solens värme för att de skulle skingras (jfr 2 Mos 16:21). Hur skulle du i annat fall ha kunnat komma till honom, om inte han hade förblivit dig trogen och ropat: Kom tillbaka, flicka från Sunem, kom tillbaka, kom tillbaka så att vi kan se dig (Höga v 6:12/7:1)? Var också du trogen, så att ingen olycka eller möda får dig att vända dig bort från honom.