Jungfru Marias födelse - akvedukten 9

Ser du att vår akvedukt även på detta sätt når ända upp till källan, således inte bara genom bön som genomtränger himlen, utan även genom oförvitlighet som leder till Guds närhet, enligt den vise (Vish 6:29). Jungfru Maria var helig till kropp och själ (1 Kor 7:34) och det tillkom särskilt henne att säga: Vi har vårt medborgarskap i himlen (Fil 3:20). Jag upprepar helig till kropp och själ för att du inte skall vara det minsta skeptisk mot denna akvedukt. Den var högt upphöjd och samtidigt intakt: en inhägnad trädgård, en förseglad källa (Höga v 4:12), Herrens tempel, den helige Andes helgedom (Ant. Till Benedictus, lördagens mariaofficium). Det handlar inte om en oförståndig jungfru (Matt 25:3), ty hon hade inte bara olja, utan hennes kruka var full av olja. I sitt hjärta beredde hon stegen på sin väg upp (Ps 84:6), ty som vi har sagt, steg hon upp genom sitt liv och sin bön.
Sedan skyndade hon upp till en stad i bergsbygden, sökte upp Elisabet (Luk 1:39-40) och hjälpte henne omkring tre månader (Luk 1:56). Således kunde Modern säga till denna moder det som Sonen snart skulle säga till hennes son: Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten (Matt 3:15). Hon vars rättfärdighet var som Guds berg (Ps 36:7)gick verkligen upp i bergen.
Det var tredje gången som Jungfrun steg upp - en tredubbel tråd brister inte så snart (Pred 4:12): kärleken brann i henne när hon sökte nåd, jungfruligheten strålade i henens kropp och ödmjukheten visade sig när hon hjälpte Elisabet. Om det är sant att den som ödmjukar sig skall bli upphöjd (Luk 14:11), vad kan bli mer upphöjt än en sådan ödmjukhet? Elisabet blev förvånad över att se henne komma och utropade: Varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig? (Luk 1:43). Snart blev hon än mer förvånad, när hon såg att Maria likt sin Son hade kommit för att tjäna och inte för att bli betjänad (Matt 20:28).
Med rätta sjöng Guds sångare entusiastiskt: Vem är hon som stiger upp likt morgonrodnaden, skön såsom månen, strålande som solen, skrämmande såsom en härskara? (Höga v 6:10). Hon är mänskligheten överlägsen och stiger upp till änglarna. Hon överträffar och överglänser himmelens skapade varelser, och går ovan änglarna för att hämta det levande vatten som hon utgjuter över människorna.