Fem predikningar till Alla Helgons dag - Första predikan: Över evangelietexten: När Jesus såg folkskarorna … (10)

Lyssna till fortsättningen: Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade (Matt 5:4). Med en piska tämjer man en bångstyrig häst. En själ utan saktmod tämjer man med en bedrövad ande och ständiga tårar (Jes 65:14). Tänk därför på änden vid allt du förehar (Syr 7:36). Betrakta alltid med ditt hjärtas ögon dödens fasor, den fruktansvärda domen, fruktan för Gehenna och dess eld. Tänk på din eländiga vandring, tänk tillbaka på de år din själ var bedrövad (Jes 38:15), tänk på faror som hotar människans liv och tänk på din egen bräcklighet. Om du framhärdar i sådana tankar, kan jag försäkra dig, att du inte kommer att känna av en eventuell yttre möda, ty du kommer av hela ditt hjärta att vara upptagen av en inre ängslan. Men Herren lämnar dig inte utan tröst, ty han är barmhärtighetens Fader och all trösts Gud (2 Kor 1:3). Han infriar helt och fullt sanningens löfte: Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. Detta stämmer för övrigt helt med vad du kan läsa hos Salomo: Bättre än att gå i gästabudshus är det att gå i sorgehus (Pred 7:3).
Eva, hur mycket hur mycket lyckligare skulle du inte ha varit, om du efter synden hade sökt tårarnas tröst. Du skulle genast ha fått förlåtelse, om du hade omvänt dig och gjort bot. Men du sökte en eländig tröst genom att dra med dig din man i ditt fall. Med detta förskräckliga gift och denna avskyvärda last smittade du hela din avkomma. Än i dag bettraktar den ene den andres undergång som tröst. Evas tröst är verkligen eländig, och hur många tar inte efter den!
Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. Denna tröst är ingenting annat än den nåd som kommer av hoppet om förlåtelse, glädjen av det goda och den välsmakande – om än övergående – njutningen av visheten, varmed Herren i sin välvilja vederkvicker en bedrövad själ. Denna smak upptänder längtan och kärlek, vilket sägs i Skriften: De som äter av mig, de skall hungra efter mer, och de som dricker av mig skall törsta efter mer (Syr 24:21).