Adventspredikningar: Fjärde predikan över Herrens dubbla ankomst och de försilvrade vingarna (2)

Den sanna rikedomen är inte av denna världen, utan den dygd som samvetet bär med sig för att vara rikt i evighet. När aposteln talar om ära säger han: Detta är vår stolthet: att vårt samvete kan vittna ...(2 Kor 1:12). Detta är den sanna ära som kommer från sanningens Ande (Joh. 4:17 f). Anden själv betygar vår ande att vi är Guds barn (Joh 14:17, 15:26, Rom 8:16). Den ära som vi däremot bevisar varandra och som vi inte väntar från Gud (Joh 5:44) är fåfänglig, ty fåfängliga är människors barn (Ps 62:10).
Dåraktig är du som lägger din lön i en söndrig pung (Hagg 1:6) och som placerar din skatt i en annans mun. Vet du inte att en sådan är som en port som inte går att stänga och är utan lås? Hur mycket klokare är inte de som själva förvarar sin skatt (Matt 13:44) och inte anförtror den åt andra! Men kan de alltid behålla den? Det kommer en tid då hjärtats hemligheter skall uppenbaras (1 Kor 4:5, Ps 44:2), men det som var ämnat att bli synligt blir inte taget emot. Därför slocknar de fåvitska jungfrurnas lampor när Herren kommer (Matt 25:6), och Herren säger att han inte känner dem som redan har fått sin lön.
Mina kära bröder, jag säger er, att om vi har något som är gott, är det bättre att dölja det än att visa det, såsom de fattiga gör när de ber om allmosor. De visar sig inte i dyrbara kläder utan halvnakna. Om de har några sår, visar de fram dem för att därigenom lättare beveka dem som ser dem. Det är en regel som publikanen i evangeliet följde mycket bättre än fariséen och därför blev han rättfärdig och inte den andre (Luk 18:14).