Adventspredikningar: Tredje predikan över De sju pelarna (2)

Hela Kyrkan firar en gång om året denna händelse som rymmer så mycken upphöjdhet, ödmjukhet och kärlek och innebär att vi blir förhärligande. Gud ville att den skulle firas en enda gång men ha en varaktig verkan. Det borde vara så! Ty hur motsägelsefullt är det inte, när människor efter en så stor konungs ankomst låter sin tid upptas av så många göromål, i stället för att lämna allt och uteslutande ägna sig åt att tillbedja honom och att i hans närvaro inte tänka på allt annat. Profetens ord: Man skall utbreda minnet om din stora godhet (Ps 145:7), kan verkligen inte tillämpas på alla, eftersom inte alla gör detta minne till sin föda. Ingen kan ge tillbaka vad han inte har smakat eller bara smakat lite av. Det man ger ut måste komma från en full mättnad. De som därför tänker och lever världsligt firar i själva verket inte advent, eftersom de lever denna tid av väntan utan andakt och känsla och gör den till en torftig tradition.
Än mer måste man ta avstånd från julfirandet när det blir till en förevändning för den köttsliga människan (Gal 5:13). Du kan i dessa dagar se hur människor är ivrigt sysselsatta med att göra i ordning praktfulla kläder och förbereda utsökt mat, som om detta skulle bidra till att vi söker Kristus, som blir född bland oss, och som om han skulle bli mottagen på ett värdigare sätt ju mer omsorg vi ägnar dessa ting. Lyssna till vad han själv säger: Den som har stolta ögon och högmodigt hjärta, honom lider jag inte (Ps 101:5). Varför bryr du dig så mycket om kläder när du skall fira min födelse? Jag avskyr sådant och tar inte emot överdåd. Och varför lägger du ner så mycken möda på att förbereda ett överflöd av mat för detta tillfälle? Jag ogillar och fördömer köttslig njutning. Ditt hjärta är förvisso omättligt, när du förbereder allt detta och även låter saker komma långt ifrån, även om kroppen inte behöver så mycket och man kan finna det på ett mycket enklare sätt. När du firar min tillkomst, ärar du mig med dina läppar, men ditt hjärta är långt ifrån mig (Matt 15:8). Du tillber inte mig, ty buken är din gud (Fil 3:19) och du låter dig lovordas av den som du borde skämmas för. Den människa är i sanning olycklig som söker kroppens behag och världens fåfängliga ära. Saligt är däremot det folk vars Gud är Herren (Ps 144:15).