Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

15 december 2005

Adventspredikningar: Tredje predikan över De sju pelarna (6)

Om du har en överordnad ställning är du skyldig att visa än större omsorg om din underordnade. Ty den underordnade har rätt till vaksamhet och ordning från din sida. Vaksamhet för att undvika synd och ordning för att han i händelse av överträdelse inte skall bli ostraffad.
Även om du inte anser dig ha ansvar för någon broder, har du i alla fall alltid någon under dig som du måste visa vaksamhet och ordning. Jag talar om din kropp som din ande har fått att rå över. Du är skyldig att visa kroppen vaksamhet för att synden inte skall härska i den (Rom 6:12) och för att dina lemmar inte skall bli till orättfärdighetens vapen (Rom 6:13). Och du är skyldig kroppen ordning för att den skall bära omvändelsens frukt (Luk 3:8) tuktas och tvingas till lydnad (1 Kor 9:27).

En långt större och tung plikt åvilar dem som skall avlägga räkenskap för ett stort antal själar (Heb 13:17). Stackars mig! Vart skall jag vända mig, om jag om jag försummar att vaka över den stora och dyrbara skatt som Kristus har anförtrott åt mig (2 Tim 1:14) och som för honom var mycket värdefullare än hans eget blod? Antag att jag samlade upp allt blod som rann från Herrens kors och förvarade det i en vas som ofta måste flyttas. Hur försiktig skulle jag inte vara i en sådan situation? Nu har jag fått något att förvara, som en klok köpman, d.v.s. Visheten i egen person, har betalat med sitt eget blod.

Jag bär denna skatt i lerkärl som går sönder mycket lättare än om de vore av glas (2 Kor 4:7). Till denna ängslan och rädslans börda kommer att jag måste bevara mitt och min nästas samvete rena som båda är mig dunkla. De är som en ogenomtränglig avgrund för mig och som en natt.
Ändå krävs det av mig att jag vakar över dem. Man ropar till mig: "Väktare, vad lider natten? Väktare vad lider natten" (Jes 21:11)? Jag kan inte svara som Kain: "Skall jag ta vara på min broder" (1 Mos 4:9)? Däremot måste jag med profeten ödmjukt bekänna: "Om Herren inte bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt" (Ps 127:1). Jag kan bara ursäktas, när jag som jag redan sagt, är både vaksam och upprätthåller ordning. Om de första fyra pelarna således inte saknas, dvs respekt för och lydnad mot överordnade, samt råd och hjälp till bröderna, vilket har med rättvisan att göra, kommer Visheten att finna en väl förberedd tron (Ps 93:2, 103:19).