Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

10 december 2005

Adventspredikningar: Andra predikan över Jesaja 7:10-12: Herren sade till Ahas: Begär ett tecken och fienden skall inte lyckas (4)

Utifrån vad vi har sagt torde det vara klart, vem det skott är som skjuter upp ur Isais rot (Jes 11:1 2) och vem den blomma är på vilken Herrens Ande skall vila. Skottet är jungfrun, Guds moder och blomman hennes Son. Sonen är i sanning jungfruns blomma, strålande vit och röd, utvald bland tusende (Höga V 5:10). En blomma som änglarna längtar efter att fästa blicken vid (1 Pet 1:12) och vars doft får de döda att återvända till livet. Efter sin egen beskrivning är han en ängsblomma (Höga V 2:1) och inte en trädgårdsblomma. En äng som inte blivit rensad från ogräs eller gödslad. Så har jungfruns sköte blomstrat. Okränkt, ren och kysk har Maria frambringat denna blomma, likt en evigt grönskande betesmark vars skönhet inte skall se förgängelsen (Ps 16:10) och vars härlighet aldrig skall förstöras i evighet. Jungfru, upphöjda skott, må du upphöjas! Till honom som sitter på tronen (Upp 4:10,5:7,f), majestätets Herre. Förvåna dig inte, ty din ödmjukhet har djupa rötter. Himmelska växt, dyrbarast och heligast av alla! Du är i sanning livets träd (1 Mos 2:9), det enda som var värdigt att bära frälsningens frukt. Du onda orm, din list blev upptäckt och din falskhet blev fullständigt avklädd. Två fel tillskrev du skaparen, när du anklagade honom för lögn och avund, och på båda punkter ljög du bevisligen. Redan från början dog den som du hade lovat: Ingalunda skall ni dö (1 Mos 3:4) och Herrens sanning varar i evighet (Ps 117:2). Svara nu om du kan: vilket träd och vilket träds frukt skulle ha kunnat avundas Honom, som inte nekade människan detta utvalda skott och dess upphöjda frukt (Jes 4:2)? Han som inte skonade sin egen son har skänkt oss allt med honom (Rom 8:32)!