Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

16 december 2005

Adventspredikningar: Tredje predikan över De sju pelarna (7)

Dessa är måhända sex av de pelare som Visheten har huggit ut i den boning den berett åt sig (Ords 9:1). För oss återstår det att söka den sjunde, om Visheten själv låter oss få kunskap om även den. Om de första sex pelarna är förknippade med rättvisan (Ps 72:2), finns det då någonting som hindrar oss att se rätten i den sjunde?
Inte bara rättvisa, står det i psalmen, utan rättvisa och rätt är din trons fästen (Ps 89:15). Men när vi ger åt våra överordnade, våra jämställda och våra underlydande det som tillkommer dem, ger vi då ingenting åt Gud? Ingen kan åt Gud ge det som tillkommer honom, ty han har rikligt utgjutit sin barmhärtighet (Ps 33:22, 86:13), medan vi har syndat mot honom på så många sätt; vi är så bräckliga och ringa, medan han är så fullkomlig och i sig så tillräcklig att han inte behöver något av det som vi kan ge honom.

Jag har emellertid hört någon säga för vilken han har uppenbarat sin visdoms hemligheter (Ps.51:8), att konungen i sin makt älskar vad rätt är (Ps 99:4). Han kräver inte mer av oss än vad som finns hos honom själv: om vi bara bekänner våra synder gör han av nåd oss rättfärdiga (Rom 3:24) för att så bevisa oss sin barmhärtighet. Ty han älskar den själ som inför honom oupphörligen rannsakar och dömer sig själv (Syr 17:16). För vårt eget bästa kräver han av oss att vi dömer oss själva, ty om vi går till rätta med oss själva, så slipper vi bli dömda (1 Kor 11:31). Därför misstror den vise sina verk; han utforskar, granskar och bedömer dem alla (1 Kor 2:10, 2:15). Ty han ärar sanningen som redligt och ödmjukt känner sig själv och allt han har på samma sätt som Sanningen gör.

Hör än tydligare varför rättvisan av dig kräver rätt: När ni har gjort allt som åligger er, skall ni säga: "Vi är odugliga tjänare" (Luk 17:10). Detta är verkligen ett för människan värdigt sätt att förbereda Herrens tron (Ps 89:15), ty för människan handlar det om att iaktta rättvisans plikter och att alltid betrakta sig själv som en ovärdig och onyttig tjänare.