Adventspredikningar: Första predikan om adventstidens flerfaldiga innebörd (11)

Det är även ett nöje att betrakta den väg på vilken hans tillkomst blir uppenbar, ty Herrens vägar är ljuvliga vägar, och alla hans stigar är trygga (Ords 3:17). Där, säger bruden, kommer han springande över bergen, hoppande fram på höjderna (Höga V 2:8). Du sköna, du ser honom komma, men tidigare kunde du inte se var han vilade. Han har sagt: Säg mig, du som min själ har kär: var för du din hjord i bet? Var låter du den vila (Höga V 1:7)? Vilande för han änglarna i bet i den oändliga evigheten och mättar dem med åsynen av sin eviga oföränderlighet. Men glöm inte dig själv, du skönaste bland kvinnor (Höga V 1:8), ty underbar är för dig denna åsyn, allt för hög för att du skall kunna begripa den (Ps 139:6). Han har gått ut ur sin heliga boning (Jer 4:7, Mika 1:3). Han som vilar och vallar änglarna har rövat bort oss för att så rädda oss (Hos 6:2). Han som tidigare var en vilande och osynlig herde skall komma för att föra oss i bet. Han springer över bergen och hoppar över kullarna. Genom bergen och kullarna skall du förstå patriarkerna och profeterna och hur han har kommit springande över bergen kan du läsa i Jesu släkttavla: Abraham var far till Isak, Isak till Jakob, ... (Matt 1:2). Du finner det skrivet, att från dessa berg utgick Jesse rot, varifrån ett skott sköt upp (Jes 11:1 2) och en blomma slog ut, där anden med sina sju gåvor vilade. Samme profet förklarar detta än tydligare på ett annat ställe: Den unga kvinnan skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Emanuel (Jes 7:14), vilket betyder 'Gud är med oss' (Matt 1:23). Den som han tidigare kallat blomma kallar han nu Emanuel och den som han tidigare kallat skott kallar han nu jungfru. Men det är nödvändigt att ägna en annan dag åt att meditera över detta stora mysterium, som är mer än nog för en särskild predikan, inte minst som dagens utläggning har blivit lång.