Julpredikningar: Första predikan om de fem källorna (2)

Därför utblottade han sig själv och antog en tjänares gestalt, han som i Guds gestalt var jämlik med Gud (Fil 2:6). Han avstod från all härlighet och makt, men icke från godhet och barmhärtighet. Vad säger aposteln om detta? Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara (Tit 3:4). Tidigare hade hans godhet kommit till synes i skapelsen och hans vishet i hur den ordnats. Men det är nu i hans mänsklighet som hans barmhärtiga välvilja uppenbaras tydligast.
Judarna hade lärt känna hans makt genom tecken och under (5 Mos 26:6 f). Därför kan du ofta läsa i Lagen: Jag är Herren, jag är Herren (3 Mos 18:21; 19:12). Även filosoferna är samstämmiga om att de fått kunskap om hans härlighet, enligt apostelns ord: Det man kan veta om Gud har Gud gjort uppenbart för dem (Rom 1:19). Men judarna kände sig pressade av hans makt och filosoferna som utforskade hans majestät kände sig förkrossade av dess härlighet. Makten kräver underkastelse, härligheten förundran – men icke efterföljelse.
Herre, uppenbara din godhet som människan – skapad till din avbild (1 Mos 1:27) – kan ta till sig, ty vi kan inte ta efter din härlighet, makt och vishet som det inte tillstår oss att eftertrakta.

Hur länge skall din barmhärtighet vara begränsad till endast änglarna, medan domen överväldigar resten av jorden och hela människosläktet? Herre, upp i himmelen räcker din barmhärtighet, och din sanning allt upp till skyarna (Ps 36:6) som dömer hela jorden och luftens andemakter (Ef 2:2). Må din barmhärtighet vidga sina gränser (2 Mos34:24), vidga ut platsen för ditt tjäll (Jes 54:2), vidga barmen och sträcka sig i full kraft från världens ena ända till den andra och styra allting väl (Vish 8:1 ). Herre, ditt hjärta är sammandraget inför domen. Lossa ditt bälte och kom med din barmhärtighet och strömmande kärlek.