Adventspredikningar: Sjätte predikan om den trefaldiga tillkomsten och köttets uppståndelse (4)

För att du inte skall förakta eller se ned på din gäst under förevändning att han är en främling eller pilgrim (1 Krön 29:15, Ps 39:13), var uppmärksam på, vad du får genom denna gästs närvaro. Ty det är han som får dina ögon att se och dina öron att lyssna. Det är han som ger din tunga förmågan att tala, gommen smak och rörelse åt kroppens lemmar. Erkänn att livet i dig, uppfattningsförmågan och skönheten är en välgärning från din gäst. När han avreser kan du se vad hans närvaro gav dig.
Ja, så snart som själen lämnar kroppen, tystnar tungan, ögonen ser inte längre någonting, öronen blir döva, hela kroppen stelnar och ansiktet blir blekt. Inom kort förruttnar hela liket och börjar lukta och kroppens skönhet förfaller. Hur kan du för lite nöjes skull här nere bedröva och skada en sådan gäst, när du utan honom inte skulle kunna njuta av någonting? Om dessutom själen ger dig så mycket, medan den är landsförvist och bortjagad från Herrens ansikte på grund av synden (1 Mos 3:8, 4:16, etc), hur mycket glädje kommer den inte att bereda dig, när den en gång är försonad med Gud? Avstå, du kropp, från att förhindra denna försoning som för dig kommer innebära en stor ära. Var beredd att gärna och med tålamod göra allt. Spjärna inte emot någonting som kan främja en försoning. Säg till din gäst: din Herre skall komma ihåg dig och skall sätta dig åter på din plats och du skall tänka på mig (1 Mos 40:13 14).