Adventspredikningar: Sjunde predikan om den trefaldiga nyttan (1)

Om vi med andakt firar Herrens advent, gör vi det som vi bör göra. Ty Jesus kom inte bara till oss utan även för oss, han som inte behöver våra gåvor (Ps 16:2). Vårt stora armod belyser tydligt hans stora förnedring. Om priset på medicinen tillåter oss att avläsa sjukdomens allvar, är det också sant att man utifrån mängden medicin kan få en uppfattning om antalet sjukdomar. Ty varför finns det en mångfald av nåd (1 Kor 12:4) om det inte motsvarar en mångfald av behov?
Det är svårt att i en predikan tala om allt vi behöver, men jag tänker på tre behov som på sätt och vis är de viktigaste och gemensamma för alla. Det finns nämligen ingen bland oss som inte i detta liv behöver råd, hjälp och stöd. Hela mänskligheten är drabbad av ett trefaldigt elände, och alla vi som lever i dödens skugga (Jes 9:1), i kroppslig svaghet och på frestelsens område är uppmärksamma, blir vi medvetna om att vi lider under detta trefaldiga behov.
Vi är lätta att förföra, svaga att handla och klena att bjuda motstånd. Om vi vill skilja mellan gott och ont (1 Kon 3:9), gör vi fel; om vi vill göra det som är rätt (Gal 6:9), lyckas vi inte; om vi anstränger oss för att göra motstånd mot det onda (Ef 6:13), faller vi och blir besegrade.