Julpredikningar: Första predikan om de fem källorna (3)

Människa, vad har du att frukta? Varför skälva inför Herrens ansikte för att han kommer (Ps 96:13)? Han kommer inte för att döma världen, utan för att rädda den (Joh 3:17). Blev du en gång övertalad av en otrogen tjänare att stjäla en furstlig krona och att sätta den på ditt huvud (1Makk 11:13)? Hur skulle det ha varit möjligt att inte bli rädd, när du blev tagen på bar gärning? Hur skulle det ha varit möjligt att inte fly för Guds ansikte (Ps 139:7)? Det glödande svärdet började kanske redan att svängas (1Mos 3:24)? Och i landsflykt får du äta ditt bröd i ditt anletes svett (1Mos 3:19). Men nu har en röst blivit hörd på jorden: Herren kommer! Vart skall du gå för hans Ande eller vart skall du fly för hans ansikte (Ps 139:7)? Fly inte, frukta inte. Han kommer inte med vapen. Han skall inte straffa utan rädda. Och för att du inte än en gång skall säga till honom: Jag hörde dig, därför gömde jag mig (1 Mos 3:10), är barnet här, ett barn utan röst. Ett barns skrik väcker mer medkänsla än fruktan. Kanske skrämmer det någon, men inte dig. Han blev ett barn, och jungfrun, hans moder, lindade hans mjuka kropp (Luk 2:7).

Och du skälver fortfarande av fruktan (jfr Ps 13:3)? Genom detta tecken skall du åtminstone veta att han inte kom för att förlora dig, utan för att rädda dig (Luk 9:56), för att befria dig och inte för att fängsla dig. Han bekämpar redan dina motståndare genom att trampa på de högmodigas och stoltas nackar (5 Mos 33:29), ty han är Guds kraft och vishet (1 Kor 1:24).