Julpredikningar: Första predikan om de fem källorna (4)

Du har två fiender: synden och döden, det vill säga kroppens död och själens död. Frukta inte. Han kommer för att bekämpa båda och rädda dig från dem. Och i sin egen person besegrade han synden när han antog en obesmittad mänsklig natur. Han bjöd synden våldsamt motstånd och vi kan vara förvissade om att den verkligen blev avlägsnad från vår natur. Den berömde sig för att i övermod ha angripit och bemäktigat sig vår natur, som emellertid i Kristus fullständigt befriades från dess herravälde.
Sedan dess förföljer Kristus dina fiender, omringar dem och återvänder inte förrän han gjort ände på dem (Ps 18:38). Han bekämpade synden genom sitt liv, han angrep den i ord och handling. Men det är genom sitt lidande som han fängslar den, ja han fängslar den starke och plundrar hans hus (Matt 12:29).
Enligt samma ordning (Kristus först och vi sedan – översättarens förklaring) börjar han med att besegra sin egen död, när han återuppstår som den förste av de avlidna (1 Kor 15:20) förstfödd från de döda (Kol 1:18). Sedan bekämpar han allas vår död, när han uppväcker våra dödliga kroppar (Rom 8:11) och då kommer döden, den sista fienden, att vara förintad (1 Kor 15:26).

Därför blev han vid uppståndelsen iklädd härlighet (Ps 93:1) och inte lindor som vid födelsen. Och därför omgjordade han sig efter uppståndelsen med rättfärdighetens bälte (Jes 11:5), han som lät barmhärtighet obegränsat flöda ur sitt hjärta genom att i början avstå från att döma. Genom rättfärdigheten tycks han på något sätt ha strypt den flödande barmhärtigheten, för att sedan förbereda sig för den dom som skall avkunnas efter vår uppståndelse. Han kom inledningsvis som ett litet barn för att utgjuta sin barmhärtighet och på så vis skjuta domen på framtiden och därigenom mildra den.