Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

16 januari 2006

Femte julpredikan om barmhärtighetens Fader som förbarmar sig över vårt stora elände (2)

Även vi vördar honom när han ligger i krubban, hänger på korset och vilar i graven. Med vördnad tar vi emot honom som är svag och täckt av blod för vår skull. Vi vördar honom för att han för vår skull utgöt sitt blod och blev begraven. Vi vördar detta lilla barn, vår Frälsare, tillsammans med de vise männen (Matt 2:11).Vi tar det i vår famn likt den helige Symeon (Luk 2:28) när vi tar emot din nåd i ditt tempel (Ps 48:10). Ty det är om honom som vi läser: Herrens nåd varar från evighet till evighet (Ps 103:17). Vem förutom Sonen och Anden delar Faderns evighet? De är inte bara barmhärtiga, utan är själva barmhärtigheten, vilket inte hindrar att även Fadern är barmhärtighet. De tre är en och samma barmhärtighet, liksom de utgör ett och samma väsen, en och samma vishet, en gudomlighet och ett majestät.

Men förstår inte den som kallar Gud barmhärtighetens Fader att det är så Sonen kallas? Det är helt rätt att kalla honom barmhärtighetens Fader, ty det tillkommer honom att förbarma sig och att förlåta.