Tredje julpredikan: om Kristi födelse och lidande samt Marias jungfrulighet och fruktsamhet (5)

Om jag noggrant följer läkarens föreskrifter finner jag tröst även där. Jag inser hur allvarlig min sjukdom är utifrån den föreskrivna medicinen, samtidigt som jag kan konstatera att sjukdomen inte är obotlig. Det är inte för inte som en klok läkare – klokheten i egen person – inte förgäves delar ut så dyrbara medel, om man kunde bli frisk dem förutan, och än mer om man inte kunde botas. Detta nya hopp leder således till botgöring och väcker en stark längtan. Trösterikt är även att änglarna uppsökte och underrättade de vakande herdarna.
Ve er som är rika, ni har fått ut er tröst (Luk 6:24 Vulg). Ni har inte gjort er förtjänta av att få ut mer i himlen. Hur många världsligt förnäma, mäktiga och visa människor (jfr 1 Kor 1:26) vilade inte vid denna tidpunkt i mjuka sängar, och ingen av dem var värdig att se det nya ljuset, uppleva den stora glädjen eller lyssna till änglarnas sång: Ära vare Gud i höjden (Luk 2:14)! Må alla förstå att de som inte delar människors möda, inte förtjänar att få besök av änglar. Må de inse hur mycket medborgarna där ovan uppskattar det arbete som är andligt motiverat. Men även i de fall människor arbetar för att förtjäna sitt uppehälle och livets nödtorft anser änglarna dem värda att få höra deras glada budskap. De ser förvisso hos dem den av Gud givna ordningen för det mänskliga livet, nämligen att Adam skall äta sitt bröd i sitt anletes svett (1 Mos 3:19).