Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

13 januari 2006

Fjärde julpredikan om den förnedring och ödmjukhet som utmärker Kristi födelse (1)

Kära bröder, var medvetna om den stora högtid som vi i dag firar. En dag är för kort tid och jordens gränser alltför snäva. Juldagen bryter igenom både tid och rum. Den gör intrång på den föregående natten och uppfyller himlen före jorden. Ty den upplyste natten liksom dagen, då ett nytt ljus från himlen kringstrålade herdarna i nattens mörkaste timma (Luk 2:9). För att ni skall veta var denna högtidsglädje började, så var det änglarnas glädje som senare förkunnades som det glada budskapet till alla människor (Luk 2:10). Och plötsligt var där en stor himmelsk härskara som prisade Gud (Luk2:13). Därför överträffar denna högtidliga natt alla andra nätter genom psalmer, hymner och andliga sånger. Och utan minsta tvekan är det under julafton som de himmelska furstarna går främst tillsammans med sångare mitt ibland unga flickor som slår på pukor (Ps 68:26).
I dag lyser ädelstenar och guld på våra altare! Och väggar är prydda med många bonader! Tror du att detta tilltalar änglarna, så att de drar sig undan de människor som går i trasiga kläder? Om det vore så, varför visade de sig först för herdarna och inte för jordens kungar och templets präster? Och varför viger Frälsaren, som rår över silver och guld, sin kropp åt den heliga fattigdomen? Det är inte utan samband med ett alldeles bestämt mysterium som Frälsaren blir lindad och lagd i en krubba (Luk2:7), eftersom ängeln ger oss just detta som ett tecken: Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba (Luk 2:12). Herre Jesus, dina lindor nämns här som ett tecken - för många ända till denna dag ett motsägelsens tecken (jfr Luk 2:34). Ty många är kallade, men få utvalda (Matt 22:14) och således inte präglade av detta tecken. Jag känner igen, förvisso känner jag i Jesus igen översteprästen som är iförd smutsiga kläder under ordväxlingen med djävulen (Sak 3:1 f). Jag säger detta till dem som är förtrogna med Skriften och Sakarias profetiska syn. Men när Kristus vårt huvud blev upphöjd över våra fiender (Ps 27:6) bytte han kläder och blev iförd härlighet och höljd i ljus såsom i en mantel (Ps 104:1). Han har gett oss detta föredöme att ta efter (Joh 13:15). I strid är det förvisso bättre med en rustning av järn än en tunika av linne, även om den förstnämnda är tung och den andra tecken på ära. Den tid kommer när kroppens lemmar förenar sig med huvudet och kroppen i sin helhet kan sjunga i en ande (jfr 1 Kor 14:15) följande ord: du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje (Ps 30:12).