Tredje julpredikan: om Kristi födelse och lidande samt Marias jungfrulighet och fruktsamhet (3)

Ja, bröder, Ordet blev människa och bodde bland oss (Joh 1:14). Medan det i begynnelsen var hos Gud, bodde det i ett ljus som ingen kan nalkas (1 Tim 6:16) och ingen kunde förstå det. Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare (Rom 11:34)? Den oandlig tar inte emot vad Guds ande säger (1 Kor 2:14), men kan nu förstå eftersom Ordet har blivit människa. Människan hör endast det som är kroppsligt, och när Ordet har blivit människa må människan åtminstone lyssna i sin kroppslighet. Människa, må visheten visa sig för dig i sin kroppslighet. Var den tidigare fördold, uppfyller den nu din kroppsliga känsla. Det är så att säga på kroppsligt sätt som det förkunnas för dig: ”fly fröjden, ty döden vilar på tröskeln till nöje (Benedikts regel, 7:24) och gör bot, ty därigenom kommer himmelriket nära (jfr Matt 3:2).
Det glada budskapet är vad stallet predikar och krubban ropar ut, vad den nyföddes lemmar tydligt säger och hans tårar och skrik förkunnar. Kristus gråter, men på annat sätt än andra barn, eller åtminstone av en annan anledning. Hos dem dominerar känslan, hos Kristus kärleken. De lider men handlar inte, eftersom de saknar förmåga att använda sin vilja. De jämrar sig på grund av lidande, Kristus på grund av medlidande. De gråter under det tunga ok som vilar på alla Adams barn (Syrak 40:1). Kristus gråter över Adams barns synder. Nu utgjuter han sina tårar för dem och senare skall han även för dem utgjuta sitt blod. Vad mitt hjärta är hårt! Herre, du som är Ordet som blev människa, gör mitt hjärta till ett mänskligt hjärta! Ty det är ju vad du utlovat genom profeten: Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött (Hes 36:26).