Tredje julpredikan: om Kristi födelse och lidande samt Marias jungfrulighet och fruktsamhet (6)

Jag bönfaller er, mina bröder, betrakta mycket uppmärksamt det som Gud har gjort för er genom att kalla och rädda er. Må inte ett så levande och verksamt ord (Heb 4:12) bli verkningslöst i er, ett tryggt ord som förtjänar att bli emottaget utan förbehåll, ett ord som utgår mer från handling än munnen.
Bröder, tror ni att det är en lätt uppgift för mig att just nu förkunna detta ord, om jag vet att jag talar för döva öron till ingen nytta och att det dör i era hjärtan? (Ord syftar på Guds ord som Bernhard med sina ord (sermo) uttalar och förmedlar – översättarens not.) Vem är jag och till vad tjänar mina ord? En människa med ringa betydelse blir bedrövad över att förgäves ha ansträngt sig för att göra sin röst hörd. Med hur mycket större rätt blir inte härlighetens Gud förtörnad, om hans viktiga verk blir omintetgjort genom vår vårdslösa hårdhet. Må Faderns enfödde Son, som är över allting, Gud, välsignad i evighet, som för sina arma tjänares frälsning antog en tjänares gestalt (Fil 2:7) avvärja denna olycka (Rom 9:5).