Tredje julpredikan: om Kristi födelse och lidande samt Marias jungfrulighet och fruktsamhet (4)

Bröder, Kristi tårar får mig att skämmas och känna smärta. Jag lekte ute på torget (Ords 8:30) medan jag i hemlighet dömdes till döden i kungens kammare. Hans enfödde son hörde det, och efter att ha tagit av sig sin krona, iklätt sig sorgdräkt (Jona 3:5) och täckt sitt huvud med aska, gick han ut barfota och grät och klagade högt (Mark 5:38) för att hans stackars tjänare hade blivit dömd till döden (jfr Mark 10.33). Jag ser honom plötsligt nalkas och förundras över denna ovanliga scen, frågar efter anledning och förstår. Vad skall jag göra? Fortsätta att leka och strunta i hans tårar? Ja, jag är tokig och vanmäktig. Jag följer honom inte, och instämmer inte i hans klagan. Det är anledningen till att jag skäms.
Varifrån kommer min smärta och fruktan? Genom att betrakta botemedlet förstår jag plötsligt i hur stor fara jag befinner mig. Jag var okunnig och trodde mig vara vid god hälsa, men jungfruns Son den högste Gudens Son (Mark 5:7) blir sänd: ordern är given att han skall dödas för att hans blods dyrbara balsam skall bota mina sår. Människa var medveten om hur allvarliga dessa sår är, som gjorde det nödvändigt att såra Herren Kristus. Om dessa sår inte hade medfört döden och evig död, skulle Guds Son aldrig ha behövt dö för att bota dem. Kära bröder, jag skäms över att omedvetet dölja mitt eget obehag när jag ser hur stort medlidande väcks hos ett så högt majestät. Ja, Guds Son lider med och för oss, och han gråter. Och den lidande människan skrattar bara? Så förstärker botemedlets värde min smärta och rädsla.