Femte julpredikan om barmhärtighetens Fader som förbarmar sig över vårt stora elände (1)

Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud. Han tröstar oss i alla svårigheter (2 Kor 1:3-4).
Välsignad är han, ty på grund av att han älskat oss med så stor kärlek (Ef 2:4) sände han oss sin älskade Son (Gal 4:4) till vilken han hade behag. Vi blev försonade med honom (Rom 5:10) och har frid med Gud (Rom 5:1). Han har både förmedlat denna försoning och garanterar den. Bröder, med en så frikostig medlare har vi ingenting att frukta och med en så säker löftesman behöver vi inte hysa tvivel.
Men du undrar vem denne medlare är som föds i ett stall, blir lagd i en krubba, lindas som vilket spädbarn som helst, som gråter och sover likt alla nyfödda barn? Denne medlare är emellertid trots detta mycket stor och det är med tanke på fred och frid som han söker allt detta, inte på låtsas utan på riktigt. Ett spädbarn som inte kan tala, men som icke desto mindre är Ordet, vars ordlösa barnaskap inte är stumt.
Trösta, trösta mitt folk säger er Gud (Jes 40:1). Ja, det är vad Emmanuel säger, Gud med oss (Matt 1:23). Det är även vad stallet, krubban, tårarna och lindorna utropar. Stallet som förbereder sig att vårda den människa som fallit i rövares händer (Luk 10:30 f), krubban som förbereder foder åt den som är lik ett lastdjur. Tårarna och lindorna är beredda att tvätta och torka människans blodiga sår.
Kristus behövde ingenting av allt detta. Nej, ingenting av detta är för honom, utan för de utvalda (Matt 24:22).
Min Son kommer de att ha respekt för (Matt 21:37) säger barmhärtighetens Fader (2 Kor 1:3). Visst vördar de honom, men vilka är de som gör det? Inte judarna till vilka han blev sänd, utan till de utvalda för vilka han blev sänd.