Femte julpredikan: om barmhärtighetens Fader som förbarmar sig över vårt stora elände (4)

Om allt detta ger oss rätt att kalla honom barmhärtighetens Fader, varför säga: den mångfaldiga barmhärtighetens Fader? Profeten säger: En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten; och hos dig, Herre, är nåd (Ps 62:12). I det unika Ordet, i den enfödde Sonen visar oss aposteln samma dubbla barmhärtighet. Han kan inte bara säga barmhärtighetens Fader, utan även den mångfaldiga barmhärtighetens Fader. Han säger all trösts Gud (2 Kor 1:3). Ty han tröstar oss inte i den ena eller andra svårigheten, utan i alla svårigheter. Mångfaldig är Herrens barmhärtighet, ty den rättfärdige har många svårigheter. Herren räddar honom ur allt (Ps 34:20).
Unik är Guds Son och unikt är Ordet. Men vårt elände är mångskiftande och kräver därför inte bara en stor (Ps 51:2) utan även en mångsidig barmhärtighet. På grund av att den mänskliga naturen är sammansatt av två naturer och att båda är eländiga, kan det inte vara fel att tala om människans dubbla elände, även om båda i sig är mångfaldiga. Vår kropp och vårt hjärta är förtrogna med mycken bedrövelse. Men han som helt och hållet har räddat människan (jfr Joh 7:23) för oss ut ur dessa trångmål (Ps 25:17). Guds ende och enfödde Son har nu redan kommit för att rädda våra själar genom att ta bort världens synder (Joh 1 :29). Han kommer en andra gång för att rädda våra kroppar genom att uppväcka dem och göra dem lika den kropp han har i sin härlighet (Fil 3:21). Därför kan det inte vara fel att säga att vi bekänner denna tvåfaldiga barmhärtighet när vi prisar barmhärtighetens Fader. Av vår mänskliga natur har han samtidigt i sig upptagit kropp och själ, och det sägs inte bara en gång trösta mitt folk, utan två gånger som vi redan påpekat: trösta, trösta mitt folk, säger er Gud (Jes 40:1). Så är vi försäkrade att han skall rädda båda som han själv ej försmått att införliva i sig själv