Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

21 januari 2006

Qui Habitat, första predikan över vers 1: Den som bor under den Högstes beskärm (1)

Om du vill veta vem som bor under Guds beskärm (Ps 91:1), är det bäst att utgå från de människor som inte gör det. Du kan finna tre slag, nämligen: sådana som inte hoppas, sådana som förtvivlar och sådana som hoppas förgäves.
En människa bor inte under Guds beskärm som inte har gjort Gud till sitt värn (Ps 52:9), utan förlitar sig på sin egen kraft och stora rikedom (jfr Ps 49:7). Hon är döv för profetens råd: Sök Herren, medan han låter sig finnas; åkalla honom medan han är nära (Jes 55:6). I sitt sökande efter enbart världsliga ting avundas hon dem som gör orätt (jfr Ps 37:1) när hon ser att det går syndarna väl (jfr Ps 73:3), och hon avlägsnar sig från Guds beskärm som hon inte tycker sig behöva.
Men skall vi ägna oss åt att kritisera människor som inte lever här tillsammans med oss (1 Kor 5:12)? Bröder, jag är rädd för (jfr 2 Kor 12:20) att det finns en eller annan bland oss, som i stället för att bo under den Högstes beskärm, förlitar sig på sin egen kraft eller stora rikedom. Någon kan vara ivrig eller stark när det gäller att vaka, fasta (2 Kor 6:5), arbeta eller något liknande, eller rent av tycka sig ha förvärvat många meriter under lång tid.
Om man förlitar sig på detta och gör avkall på sin gudsfruktan, glider man lätt utifrån en farlig säkerhet in i sysslolöshet och fåfäng nyfikenhet och börjar knota, förtala och kritisera.
Om en sådan människa hade bott under Guds beskärm, skulle hon säkert ha givit akt på sig själv och ha varit rädd för att förolämpa honom, som hon skulle ha upptäckt att hon verkligen behöver. Hennes gudsfruktan och uppmärksamhet skulle motsvara de stora gåvor hon redan har fått. Ja, utan Gud kan vi inte behålla eller använda det som han har givit oss. Men smärta måste vi konstatera, att det finns människor som vid början av sin omvändelse är gudfruktiga och uppmärksamma, ända tills de nått en viss början i det monastiska livet . De borde längta efter mer enligt ordet: De som äter av mig, de skall hungra efter mer (Syr 24:21). Men deras beteende tycks säga: "Varför skall vi tjäna honom ytterligare, när vi redan har det som han skall ge oss?"
Tänk om du kunde inse hur lite du äger och att du snart kommer att förlora det, om inte han som har givit det bevarar det! Det finns således två anledningar till varför vi skall vara vaksamma och underkasta oss Gud. Det gäller att inte likna de människor som inte bor under den Högstes beskärm på grund av att de inte inser att de behöver det. Det är dessa som inte hoppas på Herren.