Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

19 januari 2006

Qui Habitat: Inledning (1)

Bröder, det är inte utan stort medlidande som jag betraktar hur ni bemödar er. Jag funderar över, vad som skulle kunna lindra era ansträngningar, och det enda som jag kommer att tänka på har att göra med er kroppsliga botgöring. Men det tjänar ingenting till. Tvärtom, det skulle bara vara till förfång för er. Ty även om man endast tar en liten del av utsädet, blir förlusten avsevärd vid skörden. På samma sätt skulle man så småningom beröva er de ädelstenar ni bär i er segerkrona, om man lindrade er botgöring utifrån ett grymt med­lidande.
Så vad skall vi göra? Var finner vi en nypa av profetens mjöl (2 Kon 4:41)? Ja, döden är i grytan (2 Kon 4:40) dagen lång på grund av upprepade fastor, ständiga för­sakelser och mångfaldiga vakor (jfr 2 Kor 11:27) - förutom er inre kamp, nämligen hjärtats ånger och många frestelser.

Ja, lev ett strängt asketiskt liv, men gör det för hans skull som dog för er (1 Kor 15:3). Om er vedermöda är överväldigande för hans skull, skall också er tröst bli överväldigande genom honom (2 Kor 1:5), så att själen finner sin glädje i honom och avstår från att vänta tröst från annat håll (Ps 77:3). Det är hos honom som t.o.m. det stora lidandet kan finna tröst (Upp 7:14). Är det inte i själva verket så, att det som ni går igenom överstiger all mänsklig kraft och förmåga och går stick i stäv med det som man vanligtvis måste stå ut med? Således är det någon annan som bär er börda. Ja, det är utan tvekan han som bär upp allting med kraften i sitt Ord (Heb 1:3). Håller inte fienden redan på att gå under för sitt eget svärd? Och blir inte det stora lidande med vilket han vanligtvis frestar oss snarare till ett medel att övervinna frestelserna - det säkraste beviset på Guds närvaro?

Vad har vi att frukta, när han är oss nära som bär upp allting? Herren är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? (Ps 27:1). Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig (Ps 23:4). Vem är det som bär upp hela jorden (Jes 40:12)? Och på vad vilar hela världsalltet? Om något bär allt annat, på vad grundar sig detta något? Nej, det går inte finna någonting annat än Ordet som med kraft bär allting. Himlen är gjord genom Herrens Ord och all dess här genom hans muns anda (Ps 33:6).