Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

23 januari 2006

Qui Habitat, första predikan över vers 1: Den som bor under den Högstes beskärm (3)

Ingen av dessa tre slags människor bor under den Högstes beskärm. Den fösta människan bor i sina meriter, den andra i sina svårigheter och den tredje i sina laster. Den tredjes hus är smutsigt, den andres oroligt och den förstes är dåraktigt och farligt.
Vad kan vara dåraktigare än att bo i ett hus som man knappt börjat bygga? Tror du att du är färdig med ditt (jfr Luk 14:30)? Nej, när människan har slutat, har hon just börjat (Syr 18:6)! Dessutom rasar ett sådant hus fullkomligt samman, och det har större behov av underhåll och stöttor än av invånare. Är inte livet skört och ovisst? Det är samma sak med allt som bygger på det. Ja, vem kan ha förtroende för en byggnad vars grund är bräcklig (jfr Luk 6:49)? Därför är deras boning farlig, som förlitar sig på egna förtjänster. En sådan boning är farlig, ty den hotar att störta samman.

Beträffande de människor vars fixering vid de egna begränsningarna störtar dem i förtvivlan har vi sagt att deras boning är orolig, ty de bor i sina plågor. Så länge de plågas dag och natt och än mer lider av sådant som ännu inte drabbat dem, gäller inte för dem, att varje dag har nog av sin egen plåga (Matt 6:34). Om de tycker sig vara överväldigade av svårigheter som de kanske aldrig behöver möta, hur skall de då kunna föreställa sig svårare prövningar och ett outhärdligt helvete? Särskilt som de i svåra situationer inte har brödet från himlen (Joh 6:31 f.) till näring och stöd.

Dessa människor bor inte under Högstes beskärm, ty de förtvivlar. De första söker inte hans beskärm, ty de är inte medvetna om att de behöver det. Och de senare befinner sig långt ifrån det, ty de söker Guds hjälp på ett sådant sätt att de inte kan få den.
Under den Högstes beskärm bor endast de människor som inte önskar någonting annat än just detta beskärm. De är inte rädda för någonting annat än att förlora det. De tänker oförtrutet på och frågar efter det, vilket är verklig from tillbedjan av Gud. Salig är den som på ett sådant sätt bor under den Högstes beskärm, ty han står under beskydd av himmelens Gud. Vad ont finns det under himlen (1 Mos 1:9 f.) som kan drabba en människa som himlens Gud (1 Mos 24:7 f.) har bestämt sig för att beskydda och rädda? Under himlen finns luftens makter (Ef 2:2), under himlen finns även den nuvarande onda tidsåldern (Gal 1:4) med köttet som strider mot anden (Gal 5:17).