Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

23 mars 2006

Qui Habitat, åttonde predikan över vers 8 (4)

Du skall se med egna ögon, du skall se de ogudaktigas lön

Kanske bör vi med större uppmärksamhet betrakta hans uttryck, nämligen mina ögon, precis så som det står i vår psalm: du skall se med egna ögon. Kan man säga att dessa ögon redan verkligen tillhör mig? Nej, det gör de inte. Tidigare kunde de ha varit mina, eftersom de som bekant utgör en del av det arv som jag har fått av Fadern, men som jag tagit så dåligt vara på. Arvet skingrades snabbt, ty mycket fort slösade jag bort det (jfr Luk 15:12). Syndens lag tog alla mina lemmar i besittning (Rom 7:23, 25), genom mina fönster fick döden fritt tillträde (Jer 9:20), och jag gjorde mig till slav under döden (Rom 6:20). Jag var verkligen en stackars slav som inte ens tjänade människor, utan en smutsig och avskyvärd svinhjord.
Jag hade inte ens en daglönares anställningsvillkor, utan en slavs, såvida man inte anser att någon får lön som förvägras t.o.m. föda - en föda som är värre än hunger. Ingen gav mig att äta av de fröskidor som svinen åt, trots att jag längtade efter det. Jag skulle leva för svinen, utan att leva med dem och av deras föda (Luk 15:13). Tillhörde mitt öga mig under sådana villkor, när det bestal min själ (Klagov 3:51 Vulg)?
Jag fann det således vara nödvändigt att lägga hans förläning i min härskares händer för att han skulle återta den från den tyranniske fiendens makt, vilket jag själv var fullständigt oförmögen att göra.