Qui Habitat, sjunde predikan över vers 7 (14)

Tusen skall falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, det skall dock inte nalkas dig

Varför sover vi stackare i stället för att andligen vara vakna, när andlig ondska ansätter oss på så många sätt? Man skäms för att säga det, men smärtan förbjuder oss att tiga. Bröder, hur många människor - även bland dem som bär ordensdräkt och har avlagt klosterlöften - omfattas inte av profetens fruktansvärda dom: Om jag glömmer dig, Jerusalem, så må min högra hand förtvina (Ps 137:5).
De är fullt sysselsatta med att skydda sig på vänster sida, och de är duktiga och kloka, men utifrån denna världen vishet (1 Kor 2:6) som de borde ha avstått i från, ty det är en vishet som kött och blod uppenbarar (Matt 16:17), vilken de enligt aposteln verkade ha vägrat att samtycka till (Gal 1:16). Du kan se hur de begärligt lägger beslag på förefintlig rikedom, gläder sig på ett världsligt sätt över flyktiga vinster, tappar med stor svaghet huvudet för minsta förlust, strider på ett oandligt sätt på dessa områden, rusar obesvärat hit och dit och engagerar sig på ett föga kristet sätt i jordiska angelägenheter (jfr 2 Tim 2:4), så att man till sist tror att detta är deras enda andel och allt de äger.
Om en bonde omsorgsfullt odlar sin fattiga jordlott, beror det kanske på att han inte äger någonting annat eller något värdefullare. Om en tiggare trycker en brödbit mot bröstet, beror det på att hans tiggarpåse är full av kopparmynt som ärgas.
Men du, varför satsar du på yttersta fattigdom och slösar så illa bort ditt arbete på den? Den är för dig en annan, måhända avlägsen ägodel. Nej, du tar fel, ingenting är oss så nära som det som är inom oss (jfr Luk 17:21). Men kanske anför du att denna ägodel i själva verket inte är så avlägsen, utan onödig, så att du tycker att det är nödvändigt att här nere snarare söka det som du behöver. Nej, du lurar dig själv. Det är inte här nere utan där uppe, och bara där ovan, som du finner den. Eller tror du att denna ägodel inte kräver all din möda, eller att den inte motsvarar de ansträngningar man måste göra för att förvärva den? Eller tror du dig vara så viss om den att du inte ens behöver anstränga dig för att behålla den? Även om du tycker att någon av dessa möjligheter verkar förnuftig, skall du veta att du resonerar mycket dåraktigt. Det är särskilt i ett annat ägande som människan skall skörda det som hon har sått (Gal 6:8). Den som sår snålt får en snål skörd och den som sår rikligt får en riklig skörd (2 Kor 9:6), så att det ger trettiofalt, sextiofalt och hundrafalt igen (Mark 4:8).
Men denna skatt har du ännu så länge bara i lerkärl (2 Kor 4:7), om du fortfarande äger den. Jag tror att du redan har förlorat den. Jag tror att den redan har tagits ifrån dig och att främlingar har förtärt din kraft (Hos 7:9), utan att du vet om det. Du är inte i stånd till att fästa ditt hjärta vid din skatt (Jfr Ps 62:11) av det enkla skälet att du inte längre äger den.
Eftersom du så ängsligt bemödar dig om att inte förakta det minsta och att klokt bevara ditt halmstrå, ber jag dig att komma ihåg att även bevaka din lada. Mer än så: utsätt inte din skatt för några risker, när du vältrar dig på din gödselhög.
Det finns kanske tusen som avundas dig dina jordiska ägodelar, men det finns tio tusen som anfaller din skatt, och de senare överträffar de första lika mycket i fråga om list och grymhet som antal. Vänd din tros blick åt det hållet! Kanske har de redan funnit ett sätt att bryta sig in, kanske håller de i lugn och ro på att plundra, kanske är de redan i färd med att fördela bytet (Luk 11:22)? Varför vaktar du så nitiskt din vänstra sida på ett så olyckligt sätt? Beror det på att du tror att dina ägodelar inte är till vänster utan framför dig? Beror det inte med andra ord på att du ständigt fixerar jordiska ting med din blick (jfr Ps 16:8)? Med en sådan uppmärksamhet håller du dig inte till din sida utan till din ögonsten (jfr Ps 17:8).