Qui Habitat, åttonde predikan över vers 8 (5)

Du skall se med egna ögon, du skall se de ogudaktigas lön

Bröder, betrakta med stor uppmärksamhet och utforska genom vilken makt ni har undsluppit Faraos outhärdliga ok (2 Mos 1:8) för att era lemmar inte längre skall tjäna synden som redskap för orättfärdigheten (Rom 6:13), och för att synden inte längre skall härska i era dödliga kroppar (Rom 6:12). Nej, detta beror inte på era ansträngningar, bröder. Herrens högra hand gör mäktiga ting (Ps 118:16). Endast han kan göra det, för vilken ingenting är omöjligt (Luk 1:37, 18:27). Säg därför inte att vår hand var så stark (5 Mos 32:27), utan bekänn med tanke på er salighet och sanningen att Herren har gjort allt detta (Job 12:9).
Dessutom må ingen betvivla att man under alla omständigheter måste vara på sin vakt, ty medan dagarna är onda (Ef 5:16) och människan inte kan känna sig säker, kan man drista sig till att vilja ur en så god och förutseende beskyddares hand ta sin del av arvet och så i övermod tillägna sig en farlig och skadlig frihet. Om Fadern är svartsjuk är det för din skull, och du skall inte tillskriva honom avund utan hans försyn, när han befaller dig att lämna allt du äger i hans vård för att du inte skall förlora det. När du en gång kommer till den stora och heliga Staden åt vilken Gud har givit sin frid såsom mark (Ps 148: 14), och du inte längre behöver frukta fiendernas angrepp, nöjer han sig inte med att ge dig åt dig själv, utan han kommer att ge sig själv åt dig.
Vänd nu ryggen åt dina egna önskningar (Syr 18:30) och tillåt dig inte att obetänksamt ta tillbaka från Gud någon av de lemmar som du har vigt åt honom. Var väl medveten om att det som en gång har helgats som en offergåva inte utan ett allvarligt vanhelgande kan tas i bruk för dålig nyfikenhet, nöje eller något liknande världsligt. Aposteln säger: Vet ni inte att er kropp är ett tempel för den helige Ande, som ni har inom er och som ni har fått från Gud? Ni tillhör inte er själva (1 Kor 6:19). Och likaså säger han: kroppen är inte till för otukt (1 Kor 6:13). För vem är den då till? För dig? Ja, förvisso kommer den att i full frihet vara din, om du av egen kraft kan rycka bort den från otuktens angrepp eller åtminstone bevara den när den en gång blivit bortryckt. Men om du inte är stark nog, vilket du säkert inte är, skall kroppen inte vara till för otukt utan för Herren. Den skall tjäna helgelsen och frukta att återfalla i slaveri under fördärvet (jfr 2 Pet 2:19).
Aposteln säger: Jag väljer en mänsklig bild med tanke på er mänskliga otillräcklighet. Ty liksom ni gjorde era lemmar till slavar åt orenheten och laglösheten och blev laglösa, skall ni nu göra dem till slavar åt rättfärdigheten och bli heliga (Rom 6:19). Här talar han med anledning av er svaghet, vilket han inledningsvis även gjorde. Ty när det uppstår i kraft som tidigare har blivit sått i svaghet (1Kor15:43), kommer det inte längre att vara fråga om att tjäna. Varför skulle Gud inte ge människan åt sig själv, när trygghet blivit frihet och frihet trygghet? Varför skulle inte denne familjefader i all sin storhet ge frihet åt sin trogne tjänare och låta honom ta hand om alla sina ägodelar (Matt 24.25)?