Qui Habitat, åttonde predikan över vers 8 (6)

Du skall se med egna ögon, du skall se de ogudaktigas lön

Med egna ögon skall du se, om du åtminstone så långt har varit troget medveten om att de tillhör honom och inte dig. Ty oberoende av det skäl vi har anfört, nämligen det löfte som var nödvändigt för att du skulle avstå från din egen vilja och i Guds tjänst engagera de lemmar, vilka du själv absolut inte skulle ha kunnat rycka bort från syndens tyranni - ja oavsett detta skäl, tror du verkligen att dessa lemmar tillhör dig nu? En motstridig lag bor i dem (Rom 7:20), även om den inte behärskar dem, och ett syndens straff - din andre fiende - inte bara förblir i dem, utan har överhand och låter dem fritt erfara sin dominans.
Säger du att din kropp tillhör dig, när den är död på grund av synden (Rom 8:10)? Eller säger du att den tillhör din själ, när den oavlåtligt tynger ned själen (Vish 9:15)? Om någon vill säga om sin kropp att den tillhör honom, kan det bara vara i betydelse av börda eller, fängelse. Hur skulle du annars kunna påstå att dina ögon tillhör dig när de så ofta blir sömniga oavsett om du vill det eller inte. Likaså räcker det med lite rök för att irritera dem, ett minsta dammkorn för att skada dem, dåligt humör för att förblinda dem, en våldsam smärta för att plåga dem, och slutligen kommer döden att släcka dem.
Men de kommer verkligen att bli dina den dag allt detta försvinner, och du i sanning skall se med egna ögon. Du kommer att efter behag kunna använda dem för att se allting lika fritt som tryggt. Det kommer inte att vara nödvändigt att vända bort dem för att de inte skall se fåfänglighet (Ps 119:37), ty de kommer bara att se renaste sanning. Och döden kommer än mindre att gå in genom dessa fönster (Jer 9:27), eftersom denna sista fiende kommer att förintas (1Kor 15:26). Men är du rädd för att de skall förblindas av det stora ljus, där de rättfärdiga lyser som solen (Matt 13:47)? Det skulle man kunna befara, om inte ögonen likt alla andra kroppsdelar förhärligades i uppståndelsen.