Mariapredikningar: Marie Upptagning, oktaven 1-2

En man och en kvinna
har orsakat stor olycka,
men prisad vare Gud,
genom en man och en kvinna har allt blivit gottgjort.
Det skedde inte utan ett underbart tillflöde av nåd,
ty "överträdelsen kan inte jämföras med nåden":
välgärningen överträffar skadan.

I sin upphöjda vishet och mildhet
lämnade inte hantverkaren det som krossats i bitar,
utan återställde allt till dess fulländning
genom att skapa oss en ny Adam,
framgången av den gamle
och att ersätta Eva med Maria.

Förvisso skulle det ha varit nog med Kristus,
ty än i dag "kommer all vår förmåga från honom",
men det var inte bra för oss
"att mannen var ensam".
Därför var det lämpligt,
att båda könen bidrog till vår upprättelse,
eftersom båda hade bidragit till vårt fördärv.

Som människa är Jesus Kristus utan tvivel
den trofaste och allsmäktige medlaren
mellan Gud och människa,
men i honom måste vi också vörda
det gudomliga majestätet.
Hans mänsklighet tycks gå upp i hans gudomlighet,
men hans mänskliga väsen är inte förändrat
och vad det framkallar hos oss
blir gudomliggjort.
Vi lovprisar inte bara hans barmhärtighet,
utan även hans domar.
Om Kristus genom sitt lidande lärde sig medlidande
och därigenom blev barmhärtig,
är han även iklädd domarens makt.
Vår Gud är en "förtärande eld",
och hur skulle en syndare våga nalkas honom
utan fruktan att förgås inför hans ansikte,
liksom vaxet smälter i eldens närhet?

Nu framgår det tydligt,
att hon inte är overksam,
denna kvinna,
välsignad bland andra kvinnor.
Hon har sin uppgift i försoningen,
ty vi behöver någon,
som medlar för oss hos Medlaren,
och ingen är mer lämplig än Maria
att åta sig denna uppgift till vår förmån.

O, Eva, omänskliga medlare,
som trädde emellan för att giva ormen tillfälle
att spruta in sitt gift i människan.
Maria var trogen
och lät mannen och kvinnan dricka motgift.
Eva var förförelsens redskap,
Maria förlåtelsens.
Den ena befrämjade olydnaden,
den andra återlösningen.

Hur vågar den mänskliga svagheten nalkas Maria?
Hon är varken sträng eller skrämmande.
Hon är mild.
Gå noga igenom allt,
som evangeliet säger om henne:
om du hos henne skulle finna ett enda drag
av förargelse eller hårdhet,
eller minsta tecken på harm,
skall du se upp för henne
och akta dig för att komma henne nära.
Men om tvärtom allt, som sägs om henne,
är behag och älskvärdhet,
om allt vittnar om saktmod och barmhärtighet,
tacka då honom,
som i sin oändliga barmhärtighet,
har givit dig en sådan medlare,
hos vilken du inte finner någonting,
som väcker din misstro.

Hon har gjort sig till allt för alla
och i sin överflödande kärlek
har hon gått i borgen för visa och fåvitska.
För alla öppnar hon sin barmhärtighets djup,
för att alla skall få del av hennes fullhet:
fången får frihet,
den sjuke hälsa,
den plågade tröst,
syndaren förlåtelse,
den rättfärdige nåd,
ängeln glädje,
Trefaldigheten ära
och Sonen mänskligt kött,
för att ingen skall behöva undvara hans värme.