Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

29 juli 2006

Om kärleken till Gud - företal

Till monsignor Haimeric,
vördad kardinaldiakon och kansler i den romerska kyrkan,
från Bernhard, abbot av Clairvaux,
med tillönskan om ett liv och en död i Herren.

Hittills har Du alltid bett mig om förböner, men aldrig att besvara frågor. Jag känner mig verkligen inte skickad för varken det ena eller det andra. Mitt stånd påbjuder mig att bedja, även om jag kommer till korta med det i mitt monastiska liv. För övrigt är jag medveten om att jag saknar det nödvändigaste, nämligen färdighet och förmåga.
Men jag konstaterar med glädje, att Du inte ber mig om timliga ting, utan om andliga (1 Kor 9:11), även om Du borde ha vänt Dig till någon, som har mer att ge. I sådana här sammanhang brukar kunniga och okunniga människor avböja under olika förevändningar, men det är inte lätt att avgöra, om detta beror på oförmåga eller måttfullhet, eftersom det inte blir bevisat, om de besitter förmågan att utföra det som de blir ombedda att göra.
Men tag av min fattigdom emot det som jag äger, ty jag vill inte att min tystnad skall få mig att framstå som filosof. Jag skall emellertid inte försöka att besvara alla Dina frågor, utan endast en, dvs. den om kärleken till Gud, och jag svarar med det som han själv inger mig. Av alla Dina frågor är denna den ljuvaste att studera, den som man behandlar med största visshet och den som är mest uppbygglig. Överlåt de andra frågorna till mer kunniga personer.