Om kärleken till Gud - 4

Därför måste du veta två ting: dels vad du är och dels att du inte är det av dig själv, för att så undgå att vara stolt och högmodig. Ty Skriften säger att om du som inte känner dig själv, följer du vänners lag (Höga V. 1:6-7). Och det är vad som sker, när människor är okunniga om den värdighet som de har utrustats med. På grund av bristande kunskap förtjänar de att liknas vid djur (Ps 49:13) såsom likar i deras nuvarande förgängliga och dödliga tillstånd. Det händer således att människan, som är utrustad med förstånd, förblir okunnig om sig själv och börjar bli som ett djur utan förnuft. Hon glömmer sin inre storhet, hemfaller åt nyfikenhet och låter sig påverkas av yttre ting. Hon blir som djuren, eftersom hon inte förstår att hon har fått mer än de.
Vi måste därför noga undvika denna okunnighet, som får oss att förminska oss. Men inte desto mindre, utan än mer, skall vi frukta sådant, som får oss att tillskriva oss mer än vad vi är, vilket sker när vi tar fel och tror att det som vi har kommer från oss själva. Än mer än dessa två slag av okunnighet skall du undvika och avsky den förmätenhet genom vilken du medvetet och av fri vilja söker ära i det som inte är ditt, och även när du är medveten om att det inte är ditt, inte fruktar att ta åt dig den ära som tillkommer en annan. Den första okunnigheten är inte ärofull. Det är däremot den andra, men inte inför Gud (Rom 4:2). Den tredje innebär att man medvetet och med orätt tar för sig och handlar mot Gud. Denna självsäkerhet är mycket mer allvarlig och farlig än den andra okunnigheten, eftersom den innebär att vi inte bara misskänner Gud, utan även föraktar honom. Den är värre och mer avskyvärd än den första, som gör oss lika djuren och de onda andarna. Denna stolthet är den största av synder, ty man använder de gåvor man fått som om de vore ens egna, och man tar orättmätigt åt sig välgörarens ära.