Om kärleken till Gud - 5

Härav följer att vi förutom värdighet och kunskap behöver förmåga att göra det goda. Det är genom den som vi söker och har honom, som är upphov till och fördelar allt och som bör förhärligas. Med andra ord, när människan vet vad hon skall göra men inte handlar därefter, förtjänar hon strängt straff (Luk 12:47). Varför? Eftersom åt vishet vänder han ryggen, han gör inte längre det goda (Ps 36:4), utan motsatsen, nämligen, han ligger på sin bädd och smider onda planer (Ps 36:5). Även om människan genom kunskapens gåva vet, att det som hon har inte kommer från henne själv, försöker hon att likt en ohederlig tjänare ta åt sig och tillskansa sig sin gode Mästares och Herres ära. Det är tydligt att värdighet utan kunskap är fullständigt värdelös, och att kunskap utan dygd leder till straff. Men en dygdig människa, vars kunskap inte är skadlig eller vars värdighet fruktlös, ropar till Gud och prisar honom frimodigt med följande ord: Ge inte äran åt oss, Herre, inte åt oss, utan åt dig (Ps 115:9). Dvs. vi gör inte anspråk på någonting av vår kunskap och värdighet, utan tillskriver ditt namn allt, du som är alltings upphov.