Om kärleken till Gud - 7 forts

Hon ser kung Salomo med den krans med vilken hans mor hade krönt honom (Höga V 3:11); hon ser Faderns enfödde Son bära sitt kors (Joh 19:17); hon ser härlighetens Herre slagen och bespottad (1 Kor 2:8); hon ser livets och härlighetens Herre (Apg 3:15) fastspikad, genomborrad av en lans (Joh 19:34), överhopad med vanära, ge sitt liv (Jer 12:7) för sina vänner (Joh 15:13). När hon ser detta tränger kärlekens svärd än längre in i hennes själ, och hon säger: Vederkvick mig med druvkakor, styrk mig med äpplen. Jag går under av kärlek (Höga V 2:5).
Här finns de granatäpplen (Höga 6:10) som bruden, som förts in i sin älskades trädgård, plockar från livets träd och som nu fått en annan smak från det himmelska brödet och färg från Kristi blod. Hon ser sedan att döden är död och att dödens upphov besegrad. Hon ser de fångna stiga upp från underjorden till jorden och från jorden ända till himlen (Ef 4:8), för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden (Fil 2:10). Hon ser att jorden, som under den gamla förbannelsen frambringade tistlar och törnen (Heb 6:8), åter blomstrar genom den nya välsignelsens nåd. Och hon minns dessa ord: Jag blev hjälpt, därför fröjdar sig mitt hjärta (Ps 28:7), och hon vill hämta kraft från de passionsfrukter som hon har plockat från korsets träd och av de uppståndelsens blommor, vars doft inbjuder brudgummen att oftare komma på besök.