Predikan till Alla helgons dag II:1

Över helgonens situation före uppståndelsen

Bröder, vi firar i dag Alla Helgons dag, en högtid som förtjänar vår djupaste andakt. Med den Helige Andes hjälp vill jag vid detta tillfälle predika för er om den stora salighet som helgonen åtnjuter i en salig vila vars framtida fulländning de fortfarande väntar på. Men i stället för att låta mig ledas av personligt tyckande, föredrar jag att utgå från den helga Skrift. Jag vill inte profetera utifrån eget hjärta, utan i möjligaste mån stödja mig på Skriftens vittnesbörd.
Med Guds hjälp kommer denna predikan att vara oss till nytta på tre sätt, så att vi utifrån en åtminstone fragmentarisk kunskap om helgonens saliga lön anstränger oss att med större iver följa i deras spår, med brinnande längtan förena oss med dem i deras gemenskap och slutligen anbefalla oss med andaktsfulla hjärtan åt deras förböner. Detta är ett ord att lita på och värt att helt ta till sig (1 Tim 1:15). Om vi vördar dem på ett högtidligt sätt, bör vi även följa dem genom att leva som de. Om vi bekänner att de är heliga, bör vi ivrigt skynda till deras salighet. Om det behagar oss att lovprisa dem, bör vi också låta oss bäras av deras böners hjälp. Det gagnar oss att fira åminnelsen av alla helgon, om trötthet, ljumhet och fel jagas bort, deras förbön ger styrka åt vår svaghet, deras salighet sporrar vår leda och deras exempel undervisar vår okunskap.
Jag betvivlar inte att dagens evangelium och Herrens ord mer än något annat har lärt er att efterlikna helgonen genom att följa dem. Inför era ögon är den stege rest, på vilken hela den skara av helgon stiger upp som vi i dag firar. Jag vet att ni har ägnat större delen av natten och dagen till att hängivet vädja om deras förböner. Jag fattar mig kort om deras salighet på inrådan av honom som redan nu upphöjer och förhärligar dem som han tidigare kallat och rättfärdiggjort (Rom 8:30).