Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

19 oktober 2006

Predikningar till kyrkoinvigningsfesten VI:2

Hur kunde en så stor profet vara okunnig om att det inte finns någon plats, där Gud inte är närvarande? Men kanske var det något annat som förvånade honom, när han utbrast: Sannerligen, Herren är på denna plats. Ja, han är verkligen närvarande, närvarande som Herre, där änglarna församlas med människor i hans namn.
Även om han är överallt och inte kan stängas in någonstans, säger vi icke desto mindre: Fader vår, som är i himmelen (Matt 6:9). Ty där är han är närvarande på ett annat sätt än på alla andra ställen, och på ett sätt som är utmärkande för honom. Inte så att han skulle vara annorlunda, men han skapar skillnader.
Han är således överallt, vidmakthåller allting och styr allt (Vis 8:1). Men hans sätt att vara närvarande är mycket olika beroende på omständigheterna. Han är närvarande bland de onda människorna, men håller sig dold. Han verkar bland de utvalda och tar hand om dem. De himmelska varelserna vallar han i bet och rastar dem (Höga v 1:7). I helvetet anklagar och dömer han.
Han låter sin sol gå upp även över de onda (Matt 5:45), men där dessa för närvarande döljer sina onda gärningar är sanningen på något vis frånvarande. Därför må det vara tillåtet att säga, att han är dold hos de orena, i sanning hos de rättfärdiga, som lycka hos änglarna och som grymhet i helvetet. Låter det hårt i era öron att jag använder ordet "grymhet"? Det bror på att jag fruktar hans vrede och raseri: Herre, tukta mig inte i din vrede (Ps 6:2). Sannerligen, Herren är på denna plats, säger Jakob. Ja, när han låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga (Matt 5:45) är det i sin egenskap av Fader, och som barmhärtighetens Fader (2 Kor 1:3) väntar han på att människorna skall börja göra bot. Som domare dömer han de envisa, och det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer (Heb 10:31). Som brudgum vilar han sig (Höga v 1:7), och lycklig är den själ som får komma in i hans rum (Höga v 1:4).