Predikningar till kyrkoinvigningsfesten V:8

Låt oss stanna kvar ett litet tag på denna utkikspost och ta reda på vad som är Guds hus, templet, staden och bruden. Jag har inte glömt det, utan med fruktan och aktning upprepar jag, att det är vi. Ja, det är vad vi är i Guds hjärta. Det är vad vi är utifrån hans ynnest, men inte utifrån vår egen värdighet. Människan skall inte göra anspråk på det som kommer från Gud för att förhärliga sig själv (Ps 9:39 Vulg), ty om en människa upphöjer sig själv, kommer Gud i hennes ställe att se till att hon blir ödmjukad (Matt 23: 12). Och likaså, om vi i barnslig upphetsning vill bli räddade utan motprestation , blir vi det inte. Ty när man döljer sitt elände, avstänger man sig från barmhärtighet, och ynnesten har ingen plats, där man förutsätter sin egen värdighet. Det är den ödmjuka bekännelsen av våra lidanden som väcker medlidande. Ja, endast den resulterar i att Gud själv såsom en rik familjefader bistår oss i vår hunger (Ps 33:19), och att vi får bröd i överflöd (Luk 15:17) när vi underordnar oss honom. I hans hus saknas aldrig förnödenheter. Kom för övrigt i håg att han beskriver sitt hus som ett bönens hus (Matt 21:13). Detta verkar väl stämma överens med det som en profet säger, nämligen att Herren låter oss äta tårebröd och ger oss tårar att dricka i våra böner (Ps 80:6).

Men enligt samme profet och som vi har sagt tidigare, skall detta hus vara heligt (Ps 93:5). Självbehärskningens renhet kommer att beledsaga botgöringens tårar, och det som redan är Guds hus kommer att bli hans tempel. Ni skall vara heliga, säger han, ty jag, Herren, er Gud, är helig (3 Mos 19:2). Och aposteln skriver: Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds ande bor i er? Om någon förstör Guds tempel, skall Gud förgöra honom (1 Kor 3:16 f).