Predikningar till kyrkoinvigningsfesten V:6

Johannes kunde inte se denna undergång och detta förskräckliga fall, ty han fanns ännu inte. Men Ordet såg det, ty han var från begynnelsen (Joh 1:1). Ja, ursprunget självt såg det, han som sade till apostlarna: Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt (Luk 10:18). Den del av staden som föll skall repareras av Gud, när han återuppbygger ruinerna och Jerusalems murar (jfr Jes 58:12), dock ej med dem som föll.
Den stad som visade sig komma ner var redan smyckad, vilket Johannes omedelbart tillägger: smyckad av Gud (Upp 21:2 Vulg). Det faktum att änglarna stiger ner i stället för att falla ner beror på en gudomlig utrustning: det är Gud som har utrustat deras vilja och förmåga. De är inte bara tjänare, utan sänds ut för att tjäna, vilket aposteln i sin tur bekräftar (Heb 1:14). Varför sände han inte änglar till vår hjälp, när Herren själv sändes ut av Fadern för att hjälpa oss? Varför gjorde han inte himlen nådig mot oss, när himlarnas Gud var oss nådig, så att han med sitt finger skrev på jorden (Joh 8:6). Herre, vik undan din himmel - det räcker inte - och stig ner (Ps 144:5). Vad kan man ytterligare be om? Att han skall låta dem stiga upp med sig, för vilka han själv steg ner.
Men som vi tidigare sagt innebär det inte att änglarna kommer och går, när de stiger upp och ner. För närvarande är vi däremot med nödvändighet antingen här eller där, ty det är oss inte givet att stanna länge där uppe och inte tillrådligt att dröja oss kvar länge här nere. Det är skrivet: De kastades mot himlen och mot djupen, modet svek dem i faran (Ps 107:26). Varför? Därför att deras själ för närvarande mer förtärs av olycka än njuter av lycka. Olyckan beror på verkligheten och lyckan blott på hoppet.
Vem kan då bli räddad? frågar lärjungarna Frälsaren (Matt 19:25). Och han svarar: För människor är det omöjligt, men inte för Gud (Mark 10:27). Detta är vår tillförsikt, vår enda tröst och grunden för vårt hopp.