Predikningar till kyrkoinvigningsfesten V:7

Vi är redan förvissade om möjligheten, men hur är det med viljan? Om en människa går kärlek eller hat till mötes, det vet hon inte (Pred 9:1). Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare? (Rom 11:34). Det är här som tron ovillkorligen måste komma oss till hjälp, och här är det gott att erfara hjälp av en ödmjuk tro på Gud. Det som är fördolt i Faderns hjärta beträffande oss skall uppenbaras för oss, och Anden som är hans vittne, skall betyga vår ande att vi är Guds barn (Rom 8:16). Han övertygar oss om detta genom att kalla oss, och han gör oss rättfärdiga, utan att vi förtjänar det genom tron (Rom 3:24), ty dessa båda handlingar utgör ett slags övergång från den eviga förutbestämmelsen till den kommande upphöjelsen.
När det gäller de båda sätten att betrakta oss själva, förefaller det oss inte oriktigt att kalla det ena omdömets och sanningens omdöme och det andra trons och fromhetens omdöme. Och du kommer inte att bli förvånad över att finna så mycken olikhet i det som utmärker människan, om du lägger märke till alla de olika beståndsdelar som hon utgörs av. Vad är mer upphöjt än livets Ande? Och vad är lägre än markens jord (1 Mos 2:7) ? Jag är viss om att denna förening i människan av så olika beståndsdelar inte har undgått denna världens visa människor, ty de har beskrivit människan som ett djur med förstånd som är hemfallet åt döden. Vilken sällsam förening av förstånd och död! Vilken förvånande förening av urskiljningsförmåga och fördärv! Så är det i beteende och önskningar, och i mänsklig strävan kan man finna en motsägelse som inte är mindre, utan kanske t.o.m. större. Om du betraktar allt fördärvligt inom dig och samtidigt i detalj iakttar det goda inom dig, kan du se att du är ett under, eftersom det ryms så många motsättningar inom dig.
Det är därför som människan förtjänar att kallas Barjona och Satan. Bli inte förvånad över det. Kom ihåg vad det står i evangeliet och till vem det sägs - i båda fall sägs det i sanning och av sanningen i egen person. Först: Salig är du, Simon Barjona (Matt 16:17) och strax därefter: Håll dig på din plats, Satan (Matt 16:23). Båda var en och samma människa, även om båda inte hade samma ursprung. Den ene kom från Fadern, den andre från människan, men denna människa var emellertid båda två. Varför Barjona? Därför att varken kött eller blod, utan Fadern har uppenbarat det som sägs om honom (Matt 16:17). Varför Satan? Därför att hans tankar var människotankar och inte Guds tankar (Matt 16:23).
Låt oss utifrån dessa båda iakttagelser uppmärksamt granska vad vi är: ingenting ur en bestämd synvinkel och mer än någonting storslaget utifrån en annan, eftersom Majestätet sörjer för oss, och Gud bryr sig så mycket om oss, (Job 7:17). Jag tror att vårt sätt att förhärliga oss själva blir dämpat. Men det kan även bli förstärkt och befäst, på så sätt att vi inte är stolta i oss själva utan i Herren (1 Kor 1:31), ty vi behöver bara betrakta honom för att kunna säga: Om han har bestämt att rädda oss, blir vi genast befriade (Ester 13:9 Vulg).