Predikan till Alla helgons dag II:3

Vad säger en modig soldat när han återvänder från striden eller en trogen tjänare (jfr Matt 25:21)? Kom till ro, min själ (Ps 116:7). Medan du kämpade för Herren i din dödliga kropp, lät den mödosamma striden eller den ovissa segern dig inte få någon vila. Å ena sidan blev du anfallen av en villervalla av frestelser och å andra sidan blev du än allvarligare hemsökt av rädsla för att duka under.
En Kristi soldat (2 Tim 2:3) känner ära, även om han inte får åtnjuta vila. Den tappre och modige soldat som vi tidigare nämnde skrev: Detta är vår stolthet: att vårt samvete kan vittna (2 Kor 1:12). Enligt min uppfattning vill han inte säga att samvetet vittnar till egen fördel. Ty, den som rekommenderar sig själv är inte att lita på, bara den som Herren rekommenderar (2 Kor 10:18).Det samvetets vittnesmål som aposteln berömmer sig av kommer inte från hans eget samvete, utan från sanningens Ande som betygar vår ande att vi är Guds barn (Rom 8:16).
När sanningen ger sitt bifall och rättvisan bekräftar, finns det ingen anledning att betvivla att det är Guds röst som rekommenderar och den helige Ande som vittnar. Så gör en konung som under striden uppehåller sig i närheten av en tapper soldat. Han berömmer honom glatt för den kärlek och ära med vilken han strider, lovprisar hans stordåd, förutser hans nära förestående seger och lovar honom den belöning som är förberedd och den eviga segerkransen. Ett sådant vittnesbörd är till ära för en erfaren och modig soldat, men han får inte vila det minsta. Tvärtom, han kämpar än hårdare och med större tapperhet.
Det är därför som Guds utvalda gläder sig medan de kämpar, men de gläder sig givetvis bara över Andens första gåvor (Rom 8:23), som med sin makt kommer deras svaghet till hjälp (Rom8:26) och genom sitt vittnesbörd ge styrka åt deras sviktande mod. Det är också detta som får aposteln att säga: Guds rike är inte mat och dryck utan rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande (Rom 14:17).