Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

24 oktober 2006

Predikan till Alla helgons dag II:4

När helgonen en dag har fullgjort sin tjänst är de redan glada i anden, medan de fortfarande inväntar den dag då även deras kropp skall få glädja sig.
Det är vad vi läser i en psalm: Herre, låt ditt ansikte lysa över oss. Av dig har jag fått en större glädje (Ps 4:7-8). Varför? Givetvis på grund av det som följer: På grund av den överflödande skörden av säd och vin (Ps 4:8). En sådan människa har hört rösten som säger: Överlämna åt henne hennes mödas lön, må hon prisas i portarna för sina verk
(Ords 31:31).
Därför fick Johannes i uppdrag att skriva i Uppenbarelseboken: Saliga de döda som dör i Herren (Upp 14:13). Varför är de saliga? Därför att de skall få vila efter sina mödor (ibid). Den psalm som vi ovan citerat fortsätter med orden: I frid vill jag lägga mig ner, och i frid skall jag somna in (Ps 4:9).
Beträffande deras gärningar läser vi i Uppenbarelseboken: Deras gärningar följer med dem (Upp 14:13). Varför följer de med, om inte för att lovprisas i portarna? Ja, de följer med för att deras skörd skall bli större (Ps 4:8). Av frukten från deras händer skall unga tjurar bli feta, vilka - enligt en profet – skall läggas på offeraltaret, när Jerusalems murar återuppbyggs (Ps 51:20).
Han, vars vittnesbörd är trovärdigt, lär oss att de under tiden inte befinner sig på altaret, utan under det (Ps 93:5), ty enligt Uppenbarelseboken har han hört deras röster under altaret (Upp 6:9). Herrens ansikte lyser fortfarande över dem (Ps 4:7). Men även om detta nu sker i begränsad omfattning, känner de stor glädje i hjärtat, medan de inväntar den dag, då Herren skall ge dem glädjens fullhet inför sitt ansikte (Ps 16:11).
Deras själar vänder sig nu till ro (Ps 116:7) till den dag de får gå in i Herrens vila (Ps 95:11). Fortfarande prisas deras verk i portarna (Ords 31:31) i väntan på att var och en skall berömmas av Gud (1 Kor 4:5).
Bröder, ni ser hur samstämmig Skriften är. Med samma betydelse och med nästan samma ord talar den om själarnas salighet.
När helgonen en dag har fullgjort sin tjänst är de redan glada i anden, medan de fortfarande inväntar den dag då även deras kropp skall få glädja sig.
Det är vad vi läser i en psalm: Herre, låt ditt ansikte lysa över oss. Av dig har jag fått en större glädje (Ps 4:7-8). Varför? Givetvis på grund av det som följer: På grund av den överflödande skörden av säd och vin (Ps 4:8). En sådan människa har hört rösten som säger: Överlämna åt henne hennes mödas lön, må hon prisas i portarna för sina verk
(Ords 31:31).
Därför fick Johannes i uppdrag att skriva i Uppenbarelseboken: Saliga de döda som dör i Herren (Upp 14:13). Varför är de saliga? Därför att de skall få vila efter sina mödor (ibid). Den psalm som vi ovan citerat fortsätter med orden: I frid vill jag lägga mig ner, och i frid skall jag somna in (Ps 4:9).
Beträffande deras gärningar läser vi i Uppenbarelseboken: Deras gärningar följer med dem (Upp 14:13). Varför följer de med, om inte för att lovprisas i portarna? Ja, de följer med för att deras skörd skall bli större (Ps 4:8). Av frukten från deras händer skall unga tjurar bli feta, vilka - enligt en profet – skall läggas på offeraltaret, när Jerusalems murar återuppbyggs (Ps 51:20).
Han, vars vittnesbörd är trovärdigt, lär oss att de under tiden inte befinner sig på altaret, utan under det (Ps 93:5), ty enligt Uppenbarelseboken har han hört deras röster under altaret (Upp 6:9). Herrens ansikte lyser fortfarande över dem (Ps 4:7). Men även om detta nu sker i begränsad omfattning, känner de stor glädje i hjärtat, medan de inväntar den dag, då Herren skall ge dem glädjens fullhet inför sitt ansikte (Ps 16:11).
Deras själar vänder sig nu till ro (Ps 116:7) till den dag de får gå in i Herrens vila (Ps 95:11). Fortfarande prisas deras verk i portarna (Ords 31:31) i väntan på att var och en skall berömmas av Gud (1 Kor 4:5).
Bröder, ni ser hur samstämmig Skriften är. Med samma betydelse och med nästan samma ord talar den om själarnas salighet.