Predikan till Alla helgons dag II:6

Vilken stor lycka och glädje för dem! De jublar i trefaldig glädje över minnet av den dygd de givit bevis på, den vila de nu åtnjuter och en trygg väntan på den tillkommande fulländningen.
Beträffande fulländningen står det i slutet av den psalm vi just citerat, att varje själ som redan har fått gå in i vilan säger: I frid vill jag lägga mig ner, och i frid skall jag somna in, ty du, Herre, låter mig bo i trygghet (Ps 4:9). Jag upprepar: du låter mig bo i trygghet och inte som tidigare sväva mellan erfarenhet och fruktan i oro och ångest.
I en annan psalm läser vi samma sak om den vila som helgonen åtnjuter: Kom till ro, min själ, Herren har varit god mot dig (Ps 116:7). Detta är gott, även om det inte är det fullkomligt goda. Lyssna till, vad gott han har gjort dig: Han räddade mig från döden, mitt öga från tårar, min fot från att snava (Ps 116:8). Han har med andra ord oåterkalleligt räddat mig från synd och straff, liksom från fruktan och risk att åter falla.
Sådan är den mjuka bädd som själen inte längre dränker med gråt eller tårar (Ps 6:7), ty Gud skall torka alla tårar från deras ögon (Upp 7:17). Sådan är den kammare där själen inte längre sörjer (Ps 32:4) eller behöver vara orolig för att bli stucken av grymma taggar, ty den har lämnat den jord, som lät törne och tistel växa (1 Mos 3:18). Sådan är den bädd där själen inte längre känner sig svag (Ps 41:4), ty allt som utgjorde denna svaghet är förgånget.
Jag kan bekräfta att denna goda och hälsosamma vila för själen är ett rent, fridsamt och tryggt samvete. Den saliga själen har renhet som madrass, lugn som huvudkudde och ett rent samvete som täcke. Den sover nu nöjsamt i denna säng och vilar saligt.