Namn:
Plats: Clairvaux, France

Hej, Jag heter Bernhard och föddes 1090 i Bourgogne. Senare fick jag tillnamnet "av Clairvaux", dit min abbot i Citaux skickade mig tillsammans med 12 bröder för att grunda ett kloster. Genom medlingsuppdrag blev jag indragen i många kyrkliga och politiska affärer, blev kallad universalreformator, men lyckades ändå att leva ett meditativt liv, vilket medförde att jag kom att betraktas som mystiker och den siste av kyrkofäderna. Men jag torde vara den förste av dem som bloggar. När jag dog den 20 augusti 1153, lämnade jag mycket skrivet efter mig, och här på bloggen kommer bl.a.en och annan av mina många predikningar, som klosterbröderna nedtecknade och som jag senare redigerade i olika omgångar.

28 oktober 2006

Predikan till Alla helgons dag II:8

Det intryck de får av dessa meditationer och den glädje de där finner överskrider vad vi kan förstå och ge uttryck för. Betrakta hur profeten bemödar sig, när han betonar och använder många ord utan att ändå lyckas ge uttryck för den storslagenhet han vill. Han säger: Stor är din godhet, som du sparat åt dina trogna. Och han tillägger: och som du ger i allas åsyn åt dem som tar sin tillflykt till dig (Ps 31:20).
Det finns således ett överflöd av godhet som är fördold. Den är stor, js mycket stor, men den har ännu inte nått sin fullkomning, ty den kommer inte i det fördolda utan helt öppet, när helgonen inte längre vilar under altaret (Upp 6:9) utan sitter på tronen som domare (Luk 22:30). Så snart de saliga själarna skiljer sig från kroppen får de tillträde till denna vila, men inte till Rikets fulla härlighet. De rättfärdiga väntar på mig, säger en profet som ännu är fängslad i sin kropp, ty du är god mot mig (Ps 142:8). Och Gud säger till de saliga själarna när de ber om kroppens uppståndelse: Var still ännu en liten tid, tills era bröder har nått sitt fulla antal (jfr Upp 6:11).

Men nu är det tid att avsluta denna predikan, ty mässan kallar oss. Låt oss spara det som återstår att säga till en annan predikan.