Predikan till Alla helgons dag III:1

Hur helgonen kommer att vara när de är utan fläck och skrynkla

Jag utgår ifrån att ni kommer ihåg från den föregående predikan att helgonens själar går igenom tre stadier: de är förenade med en förgänglig kropp, de är skilda från kroppen och slutligen blir de förenade med en förhärligad kropp. Det första stadiet innebär kamp, det andra vila och det tredje fulländad salighet. Det första tillbringar de i tält, det andra på Herrens gårdar och det tredje i Guds hus.
Ljuvlig är din boning, Herre Sebaoth (Ps 84:2)! Och än mer efterlängtade är hans gårdar, enligt psalmen som fortsätter: Min själ längtar och trängtar efter Herrens förgårdar (Ps 84:3). Men som du vet, saknar gårdarna något, varför de är lyckliga som bor i ditt hus ((Ps 84:5)!
Bröder, jag blev glad när man sade till mig: ”Kom, vi skall gå till Herrens hus” (Ps 122:1). Och om ni vill veta hur jag kan ha en sådan tillförsikt, kan jag säga att det beror på att många av oss redan uppehåller sig på dessa gårdar, medan vi väntar på att våra bröder når sitt fulla antal (Upp 6:11). Ty de går inte in i detta saliga hus utan oss eller sina kroppar – med andra ord – varken som helgon utan hela sitt följe eller som andar utan sina kroppar. Den fulla salligheten blir nämligen inte given åt människan så länge hon inte är fullkomlig, och inte heller kyrkan får glädja sig åt fullkomligheten, så länge hon är ofullständig. Som jag sade i min föregående predikan har de därför i väntan på sina kroppars uppståndelse hört Gud säga: Var stilla ännu en liten tid, tills era bröder har nått sitt fulla antal (jfr Upp 6:11).
Alla har redan fått en klädnad (Upp 6:11), men de har ännu inte rätt till en dubbel (Ords 31:21), förrän vi är iklädda (jfr 2 Kor 5:2). Det är vad aposteln säger om patriarkerna och profeterna: Gud har förutbestämt något bättre åt oss, och därför skall de uppnå fullkomligheten först tillsammans med oss (Heb 11:40). Den första klädnaden är själens salighet och vila. Den andra är en odödlig och förhärligad kropp. Därför ropar själarna: Herre, hämnas dina tjänares blod (Ps 79:10). De är inte otåligt hämndlystna, men längtar efter att deras kroppar skall uppstå och förhärligas, vilket de är medvetna om att de måste vänta på till domens dag.