Fastepredikan II:1

Nu, säger Herren, skall ni vända er till mig med uppriktigt hjärta, under fasta, gråt och klagan Slit sönder era hjärtan, inte era kläder (Joel 2:12).
Bröder, vad menar Herren, när han säger att vi skall vända om till honom (Sak 1:3)? Han är överallt, uppfyller allt och omsluter samtidigt allt. Vart skall jag vända mig för att omvända mig till dig, Herre, min Gud? Stiger jag upp till himlen, finns du där,
lägger jag mig i dödsriket, är du också där (Ps 139:8). Vad förväntar du dig av mig? Vart skall jag vända mig för att omvända mig till dig? Uppåt eller neråt? Åt höger eller vänster?
Bröder, dessa ord gömmer en tanke, en hemlighet som endast uppenbarats för vännerna. Det handlar om Guds rikts hemlighet (Mark 4:11) som viskades i apostlarnas öron och så uppenbarades för dem, medan det bara i liknelser sades till folket (Matt 13:34). Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni aldrig in i himmelriket (Matt 18:3). Jag vet således vart han vill att vi skall vända oss. Vi skall vända oss till det lilla barnet för att ta lärdom av det som har ett milt och ödmjukt hjärta (Matt 11:29). Därför har ett barn blivit oss givet (Jes 9:6). Förvisso är han även stor, men i Guds stad (jfr Ps 48:2), om vilken det är sagt: Höj jubelrop, ni som bor på Sion, ty stor är han mitt ibland er, Israels Helige (Jes 12:6).