Julaftonspredikan VI: 11 - slut

Låt oss med bekännelse träda fram inför Herrens ansikte för att så bli helgade och väl beredda att bli Betlehem och Judeen och bli värdiga att se Herren födas i oss. Men om en människa – och detta är något som angår oss alla – har gjort sådana framsteg att hon blivit fruktsam jungfru, havets stjärna, full av nåd (Luk 1:35), blivit besökt från ovan av den helige Ande (Luk 1:35) tror jag att Ordet inte bara vill födas i henne, utan även av henne. Må ingen komma på tanken att själv tillskriva sig detta, ty det angår endast dem som Herren speciellt utpekar med orden: Det här är min mor och mina bröder (Matt 12:49). Lyssna till det som en av dem säger: Mina barn, som jag än en gång måste föda med smärta tills Kristus har förkroppsligats i er (Gal 4:19). Om Kristus föds i dem när han tar gestalt i dem, varför kan man inte anta att han även föds i dem som på sätt och vis låter honom få se dagens ljus i dem?
Även du, otrogna synagoga, har fött denne son genom att fullgöra en moderlig uppgift, dock utan moderlig kärlek. Ja, du kastade ut honom ur ditt inre genom att utvisa honom från staden och höjde upp honom ovan jorden (Joh 12:32) för att säga till hedningarnas kyrka (Rom 16:4) och de förstföddas kyrka som redan är i himlen (Heb 12:23): Ingen av oss skall ha honom. Hugg till! (1 Kung 3:26), det vill säga dela honom mitt itu, men inte med avsikt att dela honom med varandra utan att ta honom ifrån varandra.
Du har utvisat och upphöjt honom – sanningen att säga varken långt eller högt – men tillräckligt för att han inte skall befinna sig innanför dina murar eller på jorden. Med järn hindrade du honom att röra sig fritt, ty du ville skilja dig från honom utan att han skulle tillhöra någon. I din egenskap av omänsklig moder ville du abortera honom, utan att låta någon ta emot honom som du utvisade. Betrakta vad du har åstadkommit – det har sannerligen inte gagnat dig. Från överallt kommer Sions döttrar för att se Salomo med den krona som du krönt honom med (Höga v 3:11). Han lämnade sin moder och förenade sig med sin hustru för att de två skulle bli ett (Ef 5:31). Bortjagad från staden och upphöjd över jorden drar han alla till sig (Joh 12:32), ty han är över allting, Gud, välsignad i evighet (Rom 9:5). Amen.

SLUT